Aftonbladet – 11 december 1862, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Ethnolozisk märkvärdighet. På sednare tidernv har bland de europeiska australierna gått det rykte, att Australiens inre fastland skulle vara bebodt af ett alldeles kalhufvadt menniskolag. Stuamt hade på sin näst sista resa mött sådana vildar, men kom dem aldrig så nära att han kunde undersöka dem. Men nu har en hr Mac Key medfört till Sydney en ung australisk vilde af ungefär 17 års ålder, hvars hufvud var alldeles hårlöst och glatt såsom en biljardkula. Han är temligen liten och klen och liknar i afseende på ansigtstypen mer den mongoliska än den australiska racen. Man har väl derföre gissat att denna stam i landets inre kunde vara afkomna af några fordom här inkomna kineser, men d: tta förklarar icke denna stams barskallighet, ty man lärer hafva öfvertygat sig att den ifrågavarande ynglingen icke fått håret atskuret, utan af naturen saknar hårväxt. — Biskop Thomas frihetssång, Vi omnämde för någon tid sedan att denna sång nyligen blifvit öfversatt på tyska och mycket berömdes i Kölnische Zeitung. Nu finna vi i de sista tidningarne att denna sång äfven blifvit sjungen vid en festlighet i Köln då stadens från landtdagen hemkomna representanter välkomnades af omkring 600 stadens invånare. Nämnde sång följde efter skålen för Preussens kronprins. — Om verkningarno af bly i förtonta kokkärl. Ett danskt blad meddelar härom följande: Det är bekant, att det tenn, som användes till förtenning af kopparkärl, alltid innehåller bly, och man har genom lagstadgande tillåtit detta förhållande Man utgick nemligen från följande. slutsats: Den syra, som i hushållningen så godt som uteslutande användes, är ätticksyra, och en legering af tenn och bly angripes icke af denna syra, så att det ej är förenadt med någon fara att laga mat i kokkärl, som är förtenta med en legering af dessa båda metaller. Men enligt meddelande i Pharmaceutisk Tidende, n:r I andra årgången, har prof. Pleisch underkastat dessa förhållanden en noggrann undersökning och han har dervid kommit till det resul:at, att ofvannämnde antagande är alldeles falskt. flan har nemligen funnit att ättiksyra, kokad i ett kärl, förtent med en legering f tenn och bly, upplöste begge. dessa metaller vid sidan af hvarandra. När man vet huru många sura ancättningar, som tillredas uti förtenta kärl, så är et klart att en icke obetydlig del bly efterhand ifsättes i den menskliga organismen och verkar förstörande på ett eller annat sätt. Rent tenn. applöses ej af förtunnad ättiksyra, och det sy aes som om autoriteterna borde rikta sin uppmärksamhet på denna sak och draga försorg om utt hittills gällande bestämmelser angående dessa :!egeringar blifva reviderade och bragta i samklang med kemiens och teknikens nyare rön Emaillerade järngrytor ära kanske de säkraste kärlen vid tillredning af syrliga anrättningar. emedan man lätt kan öfvertyga sig om huruvida emaljen innehåller bly — hvilket borde förbjuJag — eller består af borsurt kiselsyradt natror som är alldeles oskadligt. — Lindrig? straff. Från Newyork berättas föl vande kärlekshistoria: Den 19 sistl. Juli uppskrämdes gästerna på ett schweitzeri genom en häftig knall i det inre rummet, och snart erfor man att en af schweitzerimamsellerna, en retande brunett, blifvit svårt sårad af ett skott. Gerningsmannen häktades med ännu rykande revolver i handen. Han lät villigt arrestera sig, och saken väckte ännu större uppseende, då man erför hans namn och skälet till hans gerning. Han var en ung officer vid flottan vid namn James Borman, ministern Sewards systerson; han hade i en pension lärt känna flickan, hvilken han ansåg fullkomligt aktningsvärd, samt passioneradt förälskat sig i henne och friat till henne. Men han hade råkat ut för en durchdrifven. kokett, hvilken under larfven af ärbarhet obarm hertigt dref gäck med honom. . Förmodligen tedsnade hon dock i längden på denna roll, och en vacker dag var hon försvunnen. Sedan den förtviflåde älskaren irrat omkring i flera veckor, återfann han den tillbedda i en lockfogels gestalt på ett af dessa musikkafeer, hvilka i Newyork icke äro någonting annat än bemantlade prostitutionshus. Ölverväldigad af raseri öfver att se sig så ovärdigt bedragen, lät han hänföra sig till sin blodiga gerning. Juryn vid den assisdomstol, der han ställdes under tilltal för mordförsök, frikände honor genast, men dömde honom till några skillings böter för det han ställt till ett uppträde på ett offentligt ställe. — En sådan dom är väl blott i Amerika möjlig. — Artifiolelt frambringande afåkta diamanter, denna den moderna kemiens uppgift, skall; om man få tro London Review, ha lyckats kemisten Gannal i Toulon, derigenom att han 1åter.fosfor, vatten, svafvel och kol i några månader reagera mot hvarandra. Produkten består af små kristaller, som ega diamantens alla egenskaper, i det de besitta fullkomlig genomskinlighet och stark glans, rispa stål och, hvad somd lighet pen erat gerne, Tap erat och. hvad somm