med dem och söker hämna sig derför på len liberala pressen. Förföljelserna mot de iberala tidningarne fortsättas i stor skald. Den officiösa Sterazeitung varnade för nåora dagar sedan med exempellös oförskämdhet den diplomatiska kåren för alla slags örbindelser med den dagliga pressen och hotade med, att regeringen skulle begära de skndebuds återkallande, om hvilka hon erhölle: visshet att de understödde oppositionstidningarna. Detta oskickliga, oformiga och mot folkrättens enklaste grundsatser stridande avertissement väckte djupt missije hos den diplomatiska kåren. Holländska sändebudet, hr von Schimmel-Penninck, dip!omatiska kårens doyen däge, begaf sig två gånger till hr von Bismarck för att utbedja sig förklaring. Denne svarade, att artikeln icke åsyftade honom, men blefve han interpellerad i hela den diplomatiska kårens namn, så nödgades han, innan han ofguf någon vidare förklaring Ba inhemta ko nungens. befallningar. Derefter beslöts på en officiös sammankomst af diplomatiska kå ren den 22 November, att man tills vidare ej skulle vidtaga någon ytterligare åtgärd, emedan. man ej ville indraga konungens namn i frågan. Saken lär väl ej komma att ha några andra påföljder, men hr von Bismarck har åter visat, att han ännu ej lagt bort sina fordna junkerman6r. Han skulle gerna vilja undandraga pr2ssen alla icke officiösa, d. v. s. i de ministeriella by råerna icke författade underrättelser. HH: von Bismarck tyckes af bonapartismen he lärt sig dess sätt att handhafva polisen, mer ingenting annat. —fR