Aftonbladet – 11 december 1862, sida 2

ännu längre. Oaktadt sålunda inom presteståndet förslaget bief alldeles i grund nedgjordt af flera bland ståndets kunnigaste och mest ansedda ledamöter, oaktadt ingen stämma obetingadt höjdes till dess för svar, utan: endast föratt söka urskulda dess brister och begära rättvisa åt dess välmening, och oaktadt förslaget föll med den stora majoriteten. af 37 emot 9, så har Dagligt Allehanda dock panna att kunna proklamera, att man med fall säkerhet vet att presteståndets pluralitet var sinnad att bifalla det hvilande förslaget om årliga riks dagar, så vida de trenne öfriga stånden godkände detsamma: Detta stöter onekligen på den höjd af iasigt, som icke blott känner hvad som händt, händer och skall hända, utan ock hvad som möjligen kunnat ske. Dagligt Aliehanda lätsur naturligtvis allsicke. om det i temligen öppen dag liggande faktum, att föl et kunnat gillas och understödjas från alldeles motsatta 1 och ur fullkomligt obka synpunkter, och att den synpunkt, ur hvilken borgareståndets majo ritet trodde sig kunna och böra antaga det ar så långt skild: från den, ur hvilken: Allehanda egentligen sett saken, att emelian dessa uppfattningar icke den ringaste hormoni kan spåras. Flera af de mest inflytelserika i de båda folkvalda stånden arbe wade på den allrasista tiden för förändringen just derföre att de ansågo, att genom dess antagande riksdagarne skulle gå sönder och fyrdelningen bli omöjlig att bibehålla; vi respektera denna åsigt, som står i samband med ett varmt nit förrepresentationsrefor men, men vi ha icke kunnat omfatta den derföre att vi af erforenheten känna, huru man i sådant fall, i stället för att läta någonting gå sönder, hjelper sig fram med dåliga och vådliga palliativer och till och med icke tager det så alldeles noga med grundlagskränkningar, så snart det befinner vara praktiskt nyttigt och nödvändigt (man eriore sig blott regentskapssaken!) Deremot respektera vi ieke mycket den gråa frakviony till hvilken förslagets fader och Dagl Allehanda höra, och som från det förste ögonblick representationsfrågan i slutet at senaste riksdag väcktes till lif, sökt motverxa den stora reformen genom alt utbasuna detta förslag om årliga riksdagar såsom det. hvarpå m-n-skulle koncentrera alla bemö danden, och såsom ett arcanum, genom hvilket ny kraft och lifaktighet skulle ingjutas hos våra gamla urbota ständer.