Aftonbladet – 10 december 1862, sida 2

ensam och hjelplös, nådig fru, och jag kan endast bedja att ni måtte förlåta mig. Bed bättre qvinnor än mig om förlåtelse, sade Magdalen sorgset. Jag kan blott känna deltagande för dig, och jag gör det äfven af hela mitt hjerta. Hade jag varit i din belägenhet, skulle jag säkert äfven hafva skaffat mig en tjenst på falskt betyg. Säg inte ett ord vidare om det förflutna; du vet ej huru du plågar mig, genom att tala derom. Låt oss i stället tala om framtiden. Jag tror att jag skall kunna hjelpa dig utan att göra dig någon skada dermed. Jag tror ock att du kan hjelpa mig och derivenom, till erkänsla göra mig den största tjenst som det vore möjligt. Vänta, skall du få höra hvad jag menar, Om vi nu föreställa oss att du vore gift — hur mycket skulle det kosta för dig och din man att emigrera? 4 Lovisa nämnde kostnaden för en mellandäckspassage till Australien, för man och hustru. Hon talade med svag, hopplös stämma. Eburu billig summan var, syntes den dock henne som en oupphinnelig rikedom. Magdalen spratt till på stolen och fattade fliekans hand. Lovisa?, sade hon allvarligt. Om jag gaf dig denna summa, hvad skulle du d vilja göra för mig?? ; eines yttrande syntes göra Lovisa stum af häpnad.; Hon darrade häftigt, men sade icke ett ord. Magdalen upprepade sin fråga. Ack, nådig fru! kan ni verkligen mena det?4 sade hon. Är det verkligen ert allvar?t Ja, svarade Magdalen ; jag menar hvad jag säger. — Och hvad skulle du då vilja göra för mig??