Aftonbladet – 10 december 1862, sida 2

bekännelse hon hörde var icke den som hon hade beredt sig på. Nekade då din matior att gifva dig betyg? frågade hon. Och hvarför? vie sjönk ned på sina knän och gömde ansigtet i sin matmors klädning. Fråga mig icke deromt, sade hon. Jag är en eländig, förnedrad varelse; jag är ej värd att vara i samma rum som ni. Magdalen böjde sig ned och hviskade en fråga 1ill henne. Lovisa gaf med lika hviskande röst det sorgsna svaret. Har han öfvergilvit dig? frågade Magdalen efter en liten stund. cNej.c -. Alskar du honom?4 Ja, mycket.4 Minnet af hennes eget kärlekslösa äktenskap gaf Magdalen ett outsägligt bittert qval. d För Guds skull, fall ej på knä för mig I? utropade hon häftigt. Fions det en förnedrad qvinva i detta rum så är det jag — icke du!? Hon upplyfte med mildt.våld den knäböjande flickan och förmådde henne att ånyo intaga sin plats på stolen. Med sin ena hand hvilande på Lovisas axel, satte Magdalen sig äter och blickade med outsägligt bitter sorg i den nu förbrunna elden. O,t tänkte hon; hur många lyckliga qvinnor fionas ej i verlden! Husirur som älska sina makar; mödrar som ej blygas för sina barn. Är du lugnare nu?? frågade hon vänligt Lovisa. Kan du svara mig, om jag gör dig vidare frågor? Hvar finns ditt barn? ; Det är bortlemnadt emot betalning. Lemnar fadren något bidrag?? Ja, han gör allt hvad ban kan, nådig fru.4