Aftonbladet – 9 december 1862, sida 3

skäl inverka på sitt votum, ty det mäste altid; vara svårt för en konung att komma i en sådan ! ställning. Om förslaget äfven vore nyttigt för! adeln särskildt, skulle det ju utvisa så mycken i. större EE elle att antaga detsamma. — Man hade interpellerat justitieministern och uppmanat honom att uttala sig öfver reformförhoppningarne, men talaren ville ej lägga hårdt på hjertat om h. excellens ej brydde sig om att svara på uppmaningen. Anhöll om afslag. För sådant talade äfven frih. R. Cederström: och hr 5. Troil på samma grunder söm flere föregående. Såsom förut medlem af tskottet vitsordade den sednare tidens otillräcklighet Hr Bildt framhöll förslagets fördelar i konstistitutionelt hänseende. Mot dess påstådda praktiska outförbarhet åberopade han sin egen erfarenhet i statsutskottet, och anförde exemplet vid 1847—48 års riksdag, då statsregleringen framI iades redan den 14 April, huru den afsedda titen vore fullt tillräcklig, helst statsregleringen ör 1 år blefve mindre än på 3. Uppdrog vilare en historik öfver statutskottet vid ett par andra riksdagar och framkom med ett förslag ill omorganisation af dess arbetsordning. Genom detta förslag, som utvecklades, ansåg tal ren att statsregleringen medhunnes på 2. måaader efter den kongl. propositionens öfverlem nande till utskottet. och då hade man 1 månad. ivilket ansågs tillräckligt, till dess behandling i stånden, Farhågan att perpetuela riksdagar och en s. k. ständerregering skulle framkallas ge nom förslaget vore fullkomligt obefogad; re kunde sådant inträffa under nuvarande förhålianden. Beträffande den så mycket omtalade applösningsrätten bekände talaren att han icke s i I 6 a kunde begripa dess vigt för vårt statsskick. Om i riksdagen upplöstes skulle 3 stånd underkastas ! omval och adeln, som är sjelfskrifven, derigenom I rhålla en större betydelse än de andra stånden Ji På detta sätt blefve ju likställigheten inför der Å: andra statsmakten upphä d. Visade att den väv: ls tade representationsreformen icke hindrade an-J4 tagandet af detta förslag, emedan representatio-Å1 nen, så länge den finnes under nuvarande form Ji bör sträfva att vidtaga alla förbättringar. Pål: dessa och flera andra förut åberopade skäl yr-s kade talaren att punkten skulle bifallas. 6 Hr v. Ebrenbeim bemötte den föregående ta-J! iarens uppgifter såsom mindre exakta. Erinrade äfven om lagutskottet, som med all möjlig skynd I! samhet behandlat förslaget till nya lagen omt mord, dråp och annan misshandel; många ännu 1 vigtigare och mera vidtomfattande frågor skulle kunna uppstå, och om dessa ej medhannes finge åt de uppskjutas till nästa eller behandlas vid ur-)r tima riksdag. Men att det skulle vara bättre att under sommaren sitta på urtima än lagtima I 1 riksdag, kunde han ej inse. Det är icke alle Åt past konungens, tvtan äfven svenska folkets rätt, IF att den andra statsmakten kan upplösa riksda It gen. — Åtskilliga förut af andra talare fram-)1 sällda brister åberopades äfven såsom grunda för afslag. Hr Faknobjelm skulle ansett den s. k. upp: k lösningsrättens borttagande vara ett skäl för af. 1i slag, såvida här i landet representationen diriIf gerade regeringens politik. Men så är icke falIk let; ministeren faller icke här för en votering. Is Fäste derföre vid denna sak ingen vigt. Menle svenska folket eger rätt vänta af adeln att dena går detsamma till mötes. Tal. visste att mången f ansåg ridderligt att stå fast med stolt hållning Åh och hellre falla än gifva med sig. Yttrade sig derefter vidt och bredt om adelns intressen, oms möjligen i framtien fordrade uppoffringar, omle det bristande politiska nit och andra fel manjd förebrår adeln, hvilket allt det nya förslaget för-o modades afhjelpa. SAdeint — så yttrade tala Ji ren till slut — skulle då kunna visa svenska lr folket att riddarhuset icke är en murken gren, r som bör afskäras etc. E Hr Nordonfalk anmärkte att det ej vore nå-1s gon fara om riksdagen äfven måste utsträckas;( deremot kunde anses mindre passande att vilja je binda ständerna till flit, och fara kunde bli at Ik de nedbringades till rollen af skattebeviljande lt ständer. Sedan öfriga anförda skäl åberopats, begärde han afslag. kt Frih. A. C. Raab talade deremot för bifall, h emedan han ansåg förslagets vigt mer än upp-s väga dess olägenheter. Hr Bildts sifferuppgifter hade blifvit betviflade, men icke vederlagda.o Lagutskottet skulle visserligen ej medhinna sin o uppgift, om det gör sig till en fullkomlig lag beredning, hvilket dock ej är meningen. Hvadld beträffar ekonomiutskottet, hade dess ordförande la häromdagen, då det var fråga om ett särskildt lu utskott, förklarat utskottet hafva så litet göra. I 1 att något sådant ej vore af nöden. Upprepade äfven flera andra argumenter mot förslagets mot. år ståndare. D Grefve C. G. Mörner bestred hr Bildts upp gifter och anmärkte dessutom att han i afseende b på tiden för statsregleringens medhinnande en-Åk dast anfört de riksdagar, som lemnat det bästa resultatet, deremot icke låtsat om de senaste. fa: Ingick äfven på frågan om konungens upplös ja ningsrätt af riksdagen, hvars konstitutionella In vigt ådagalades, och erinrade att man borde J4 vara lika öm om konungamaktens helgd som sg representationens. Uppträdde Sat mot för. q get om urtima riksdag; konungen kunde ju låte I v den vara i gång ända till nästa l.gtima och di lv hafva vi en bana öppnad för perpetuela riksda gar och ständerregeiring. Hela frågan vore evlu småsak om det endast gällde ståndets vara elle k icke vara; men nu er det hela fosterlandets. J tt Yrkade afsl se Hr Tornörbjelm trodde att hoppet om ett nyt Iz förslag från konstitutionsutskottet blott utgör d Jd ses förhinder och ansåg upplösnings T rätten icke vara af någon vigt och verkan. Erin: l: rade vidare att man ej på förmiddagen varit si le noga om koungamaktens helgd som nu. Tala la ren åberopade sin erfarenhet i statsutskottet och I ft påstod att man kan hinna mycket väl. om mar In blott vill. Ingen borde tro på skrämskottet om l bi urtima riksdag och ständerregering. Ville man visa att man verkligen önskade en förbättrav Jo representation, borde förslaget antagas. få Hr Skogman framhöll de praktiska svårigheter Pp som förslaget medförce och genmälde hr Bild: Jic på hans historik öfver statsutskottet sisom mycket I b ofullständig. Denne hade uppgifvit att vid er S föregående riksdag statsregleringen fullständigt inkommit den 4 Maj. Detta gällde dock ickt längre än till och med den 7:de hufvudtiteln. fo! hvaremot den 8:de till stånden inkommit först i I si början af Juli. Sedan hade AS en tem sl ligen lång tid åtgått för att behandla frågorna ilsc stånden, med återremisser och dylikt. — Auhöl IF om afslag. T Hr RB. 7, Codersehiöld framstälde den bilden, ) så att den ena statsmakten efter nu gällande ör I he hållanden ligger 2 år i dvala. Det vore derför: kyt skäl att dess verksamhet uppväcktes till mera li! J er och kraft. Påståendet att man genom borttaganrä det af konungens rätt till riksdagens upplösand: gjorde ett attentat mot konungamakten, måste an-9 ses löjligt, ty förbållandet blefve ju likasom nu. I be Kungen måste nu hafva ständerna samlade 4 må-l sc nader och denna tid kan förlängas; men efterllij a förslaget skulle han blifva af med riksdagen I Ai så fort som nu är möjligt, ifall detta af honor hi anses som en fördel. Påståendet att det vore löjligt att vilja försöka sluta riksdagen på 4 månader, drabbade tal, hvilken såsom ledamot i utskottet gjort detta till vilkor för sitt votum. Permanenta riksdagar skulle eljest hafva kunnat bli möjliga. Förklarade sig vara en stark vän både af konungens och ständernas makt.