Aftonbladet – 9 december 1862, sida 2

. kuode visserliilkorlizen komma f lagtima riksdogen fnsa en ie, vid hvilkeo, enligt lör . konung cusam egde att be , hvilka ämnen svm finge behandlas. ar ingen erfarenhet, i ringaste mån talar för möjligheten att på så kort tid kunaa bel ste ärende gen k a, utan alt uppolira represeotationens rätt och lemna till spillo den konstitutionella m en för folket att genom representationen verkligen kontrollera, pröfva och legstitta. Det är sannt, att från Gustal ls ud bar man exempel på nigra mycket ta riksdagar, men före att ständerna då bade förl . vet och att konungen ensam förelade dei förslag kan behagade. Vill man att stän, derna skulle bibehå la initiativet, icke blott på pepperet, utan i verkligheien, så man finna sig uti ott rissdagarue icke bli så korta, och vill man utan våda förkorta må man då börja med att göra de: lingar i representationens sammannivg och arbetssätt, som kunna möjligI eg sädan förkorininog, utan att oll sät-; tes på spel. Telaren omnämnude de omkring 1000 motioner, iksdag blit vit väckta. och le huru många af uie kunnat komma under beI ri en skulie åläggas att a en stutsreglering upplösas. Talaren frumhöll studgande, enligt hvilket icke: ens båda statsmakterna tillsammans skulie ega rätt och befogenhet att, om det än vore , aldrig så nyttigt. vigtigt och nödvändigt, förlänga en riksdag det allraringaste, såI som en alldeles originel absurditet, hvartill något motstycke törgäfves skulle sökas; i alla länder, både i äldre cch sednare tider. Professor Carlson aovmårkte dock härvid ett någonting motsvarande verkligen en gång cxisterat, nensligen vid de fordna polska riksdagarne, men han ansåg detta exempel icke särdeles lockande, isyn-: nerhet då man känner den förbistring och oreda, som rådde vid dessa riksdagar och som detta stadgande i icke oväsentlig mån bidrog att framkalla eller öka. Huru mycket man än kan gilla principen af årliga riksdagar, då sådana till följd al representationens sammansättning och andra förhållanden äro möjliga, så vor2 det nu föreliggande förslaget ur koastitutionalitetens och det politiska tramåtskridandets synpunktalldeles oanmagligt, emedan genom detsamma i en fullkomlig disharmoni skulle uppstå emellan de former i hvilka riksdagen rör sig och det arbete som af densamma på en viss gilven tid krälves, emedan det skulle göra intrång på båda statsmakternas rätt och ställning, 1 det verkställande mukten skulle förlora rätten att upplösa rikdeg och ständerna de facto förlora sitt initiativ, och emedan det: innehölle i tidsbestämmelsen om de fyra månaderna, som hvarken konung eller stänI der kunde förlänga, en abrurditet, som vid ett eller annat tillfälle alltför lätt kunde leda till grundlagskränkningar. Doktor Säve erinrade bland unnat derom, att äfven i länder, der man har en verklig folkrepresenta! tion, som icke arbetar på fyra kamrar, utan har ett mycket enkelt representationsväsen, hade man mycket svårt, om icke omöjligt, att på den korta tiden ar fyra månader medhiona representationens ärlisa arbete, såsom t. ex. i Danmark, Holland, Belgien m. fl., och undrade, om och huru någon verkligen kunnat inbilla sig, att med vär fyrdelning ens det allranödtoritigaste ekulle hos oss kunnatun-dangöras på denna tid. Doktor Sandberg insämde i samma åsister och såg i det snart lörväntade kungliga repre entationsförslaget j en utväg att komma till årliga riksdagar, ! hvilken vore den enda rimliga. i För förslaget upppträdde hufvudsakligen den ultrakonservative ledamoten af konsti! tutionsutskottet prosten Tegreör, som visser-. ligea sade sig icke vara blind för dess stora . brister, men dock förklarade att han måste: rösta för försla et, som han ansåg alt man: borde bedöma något mildare, emedan det i vore ett välment försök att undanrödja åtskilliga af de värsta gravamina mot vår js ståndsrepresentation och derigesom afväpna i de anfall, som mot den il Man ) har från många olika håll hört yttras, alt: riksdagsärendena icke skulle medlunnas på den i förslaget bestän da tiden, men derom , har man inzen erfarenhet, utan man sluter , al den erfarenhet man har, såsom orden bokstafligen föllo. Prosten Almqvist yttrade också någon förundran deröfver, att detta försleg blifvit så omildt bedömdt, då det 8 : alt göra det möjligt för de fyra riks7 den att qvaretå och utveckla en större lifuktighet. I Vid anställd votering blef förslaget förkastadt med 37 röster emot 9. i I går afton förekom äfven till algörande ! i presteståndet det i 12:te punkten framställda försla et om några elsmentarlärares urymmande i presteståndet, hvilket ståndet j I L i ; ) ; vel början af plenum beslöt att, såsom atigt för prestestånaet, främs: före8 behandling. Förslaget biet förka, studt med 30 röster mot 21. Såsom skäl för motståndet anfördes hufvudsakligen formella brister hos förslaget. Märkligt var; prof. Lindgrens vemodiga yttrande, att det vore svärt att följa anmaningen ait ge akt: på tidens tecken, ty om man förkastade föris slaget, skulle det betraktas såsom ett sträf-je vande att bevara status quo, och om man 1 ä antoge detsamma, så skulle det anzes så-p som ett vanmäktigt försök att genom en li-1q len skenförbältring undkomma en större och oenomgripande reform. — n ans lana 155 tona hälla an