behandlingen af en så vidtomfattande fråga; men det vore ju intet hinder att kalla de sakkunnigaste ledamöterna till det särskilda utskottet. Sedan derefter ytterligare hrr Olivecrona och van Koch replikerat hvarandra, blefvo, såsom redan i förgår omtalades, såväl motionen som inbjudningen af ridderskapet och adeln afslagna. — Om Upsala universitets förläggande till hufvudstaden. Motion af C. E. Ljungberg. ; (Forts. från n:r 282) De invändningar, som framställas emot universitetets flyttning, äro antingen, såsom de om skadan af att eentralisera undervisningen och nyttan af den täflan, som tvenne på skilda ställen befintliga lärostolar i en vetenskap skall medföra, af den art, att de förfalla, di fråga endast är om det ena af de, svenska universiteternas flyttning, eller ock röja de — såsom t. ex. påståendena om faran af de förströelser och andra frestelser, för hvilka de studerande skulle i Stockholm väta blottställda — ett förundransvärdt förbiseende af åtekilliga annars väl kända förbållanden, såsom att svenska ungdomen icke mera än andra nationers ungdom saknar urskiljning och karaktersstyrka; att nästan alla öfriga hufvudstäder i hela Europa ega universiteter, hvaraf både de sednare och hufvudstäderna funnit sig så väl, att de ingalunda vilja åtskiljas, samt att Stockholm redan, oberäknadt elementarläroverkens och folkekolornas ungdom; inom de här befintliga instituter m. fl. läroverk har en talrikate ynglingaskara än Upsala universitet någonsin egt, utan att man a a denna ONgUom: hört nägta klagolrål me torde ende på dess sedlighet och flit, der NA svårligen någon af våra minstå a (AS dom lemna vackrare vitsord om dervaran SEE förhållande, än spenen kan: meau ela I al seende på dessa ynglingar. Om dessa nlnet klnnde föga påkalla någor atförlig vederläggning. anser jag mig weremot, i: anseende till den vigt sist! riksdags ekonomiatskott tillagt de ekonomiska svårigheterna, hy ilka, enligt dess åsigt, voro de enda, som i fråga Om Upsala universitets förflyttning sä). någo. afseende, böra med några ord vidröra er förmenta finansiella hindren. Man har velat påstå, att större delen af dem jordegendom, hvarpå ifrågavarande universitet är grundadt, skulle, emedan Gustaf II Adolfs donationsbref lyder å Upsala Högskola eller K nungsliga Akademi, frångå universitetet, om di förlades utom staden Upsala. Det vore i sanning en egendomlig tolkning af den mest storsinoade handling, som någon svensk konung utfärdat, att betrakta den såsom åsyftande, ickedess verkliga ändamHH, vetenskapernas befordran, utan den kommuns materiella fördel, i hvilkens akademien tillfälligtvis då var förlagd. Om dens store Gustaf Adolf donerat sina gods till Upsala: stad för upprättandet af en ny akademi derstädes, då kunde ifrågasättas huruvida afkastningen af dessa egendomar finge på annan ort användas, emedan konungen möjligen kannat anses hafva med en sådan stiftelse angifvit sin: åsigt, att akademien borde vara gr DA peng och icke annorstädes; men då den ädle gifvaren lemnat sin rika donation, icke till nämnde stad, utan till den längesedan der anlagda akademien, , för vetenskapernas bästa, och ej för stadens förbättrande, .då skulle det ju vara em kränkning af? konungens högsinnade afsigter att vilja förbehålla nämnde kommun samma egendomar eller ati lem a dem obegagnade, sedan akademien, af: en tvingande nödvändighet eller i följd af vunnen insigt om dess oförmåga att på sin näxvarande ua fylla sin uppgift, blifvit tåll amram ort förflyttad. Det är väl ovedersägligt att den: store konungen icke skulle velat motverka sitt. eget ändamål, och att han aldrig gifvit ett emda hemman till Upsala akademi, om han kunnat: förutse att hans gåfva skulle missbrukas till förhindrande af den nationella kulturens högre utkling och tagas till förevändning för univer-sitetets qvarhållande på det inskränkta stadium,, hvaruti detsamma sig befinner och länge befun-nit, med hänseende till förmågan att uppfylla,. ej mindre statsförvaltningens behof; än de höga iordringar på vetenskapernas och den allmänna bildningens höjande, som nationen måste göra på en sådan in titution. Mångfaldiga exempel på en dylik, .ofta af omständigheterna påkallad förflyttning af donationer från en lokal till annan, när blott ändamålet fortfarande tages i akt, kunna dessutom anföras. Att döma af de städse npringde ansökningar om statsanslag, som numera från Upsala akademi framställas, torde icke heller de Gustavianska godsen lemna en så rik och för akademiens uppehållande väsendtlig afkastning, som man i allmänhet påstått och antagit, Det är bekant att detta universitet äfven af andra donatärer fått sig betydliga fonder tillslagna; men detta oaktadt uppgafs t. ex. år 1860 af medicinska fakultetens dekanus, att kostnaden för denna fakultet bestreds till mer än hälften af statsmedel. Af akademiens egna fonder och donerade medel åtnjöt fakulteten 16,365, men af statsanslag 17,787 rdr rmt. Detta statsanslag vore för öfrigt ensamt tillräckligt för fakultetens behof, om densamma förenades med Carolinska institutet, då vissa lärareplatser kunde Ana, samt båda läroverkens anslag och materiel sammansloges. Det torde i sammanhang härmed icke böra förbises, att en förflyttning af universitetet utan tvifvel. skulle låta ett af de största hinder för dess uppbringande till en högre ståndpunkt i vetenskapligt hänseende bortfalla, i det att den myckenhet för vetenskaperna och undervisningen främmande embetsgöromål, som förvaltningen af de många jordagodsen nu pålägger de akademiska lärarne, då sannolikt blefve högst väsendtligt förringade.. Denna förvaltning, lika föråldrad som för professorerna betungande, måste antagligen då ställas på annan fot, desto hellre som det icke lider något tvifvel att de stora egendomarne skulle, på ett mera tidsenligt sätt behandlade, gifva en afkastning, som skulle i hög grad, om icke helt och hållet, aflägsna behofvet af statens understöd för detta läroverk. Motståndarne af universitetets ME hafva i allmänhet medgifvit nyttan, ja till och med behofvet af att i landets hufvudstad hafva ettuniversitet, om fråga vore att nu anlägga ett nytt sådant, men påstått att de redan i Upsala uppförda byggnader gjorde all tanke derpå fåfäng. Hvarje nytt byggnadsanslag har motiverats dermed att ett äldre redan vore beviljadt, och gedan ständerna icke mera synas benägna att-bifallanya propositioner i denna syftning, får man åtnöja sig med att summera hvad man fätt till motståfidets förstärkande. Men det har längesedan, och vid hvarje tillfälle när byggnadsanslagen beviljades, blifvit angifvet, att dessa medel voreatt betrakta såsom bortkastade, både med hänI seende till sitt ändamål och den tid, för hvilken de kunde anses användbaray och dylika kostnaäder lära icke kunna anses mindre förspillda, om byggnaderna, såsom nu, användas utan relativt gagn. Vi hafva vida kostsammare byggnader lin dessa, som, derföre att de lättsinnigt eller utan behörigt öfvervägande af tidseller sakförhållans denas kraf blifvit på orätt ställe anlagda, måst öfvergifvas; och man har ändock ansett detta Vara om ctärsa winet fn att hagagna Me otten igt