Aftonbladet – 6 december 1862, sida 2

Och härmed voro därgens ekärmylslingar! i jernvägskriget till ända. pvomaoasemsenenda mesen Affären major Stjernsvärd contra tid ningspressen utagerades i går alton inför ridd et och adeln, och på ett sätt, som kan-gilva hr majoren anledning utbrista med den meget talende Barbeer:? Den Reise glemmer jeg aldrig?. Det är emellertid blott enkel rättvisa att erkänna, att majoren tycktes ha till någon del åvgrat sin förlöpniog; ty då landtmarskalken föredrog hans motion, tillade grefven, att hr Sijernsvärd begärt att få ändia en del af motiveringen i motionen. Härtill gaf också ridderskapet och adeln sitt bifall, sedan huset och den öfverfyllda åhörarel!äktaren först haft uppbyggelsen höra uppläsas såväl hr majorens frenetiska anfall som äfven den mycket kortare och mycket spakare fras, som han ville sätta i stället för detsamma. Dessutom begärde-hr Stjernsvärd sjelf ordet och anhöll att sedan huset medgifvit ändringen, den första versionen målte få utgå ur protokollet. Äfven detta bifölls, och vi se således icke mera någon utväg huru vi skola kunna, såsom vi hade ämnat, för våra ?Blandade Amnen? förskaffa oss detta originella och högst karakteristiska stilprof. iupten Vv. Francken (på Tollarö) begärde derpå ordet och yttrade, att det varit väl om motionen aldrig blifvit väckt, men at: indå bättre hade varit om hr Stjernsvärd något betänkt sig, innan han gaf vika för sitt uppbrusande lynne, så att han ej, såsom nu inträffat, hado måst återtaga större delen af hvad han sagt, hvilket också varit så mycket angelägnare, som han: anfall gick hela tidningspressen på heder och ära. Hvad sjelfva yrkandet anginge, visade hr v. Franc ken, att det var aldeles orimligt, enär, sedan ridd. och adeln: upplåtit läktaren för åhörare, ingen kuade veta hvem som vore referent för den ena eller andra tidningen. då ju ingen kunde förmenas medföra en penna och en papperslapp. Tal. uppma nade alltså hr Stjernsvärd att återtaga sin motion, samt anhöll att, i händelse han ej efterkomme denha uppmaning, ridd. och adeln måtte genast, utan någon remiss till utskott, afslå motionen. Största delen af husets medlemmar hördes häri instämma. T Hr Sijerosvärd fick nu ordet och förmäl de, att han fann sanningen af ett nyligen fäldt yttrande, att den yttersta tiden är nära?.; Ett skallande skratt ! elönade denna inledning. Icke mindie munterhet väckte det, då hr Stjernsvärd derpå såsom stöd för silt ätgörande bad att få, han som andra, anföra ett bibelspråk och dervid salvelsefulli och myndigt citerade, att efter samma mått som man blifvit mäten, bör man ock mäta andra?. Vi draga icke på minsta sält i tvirvel, att detta är den religion-hr Sijernsvärd bekänner; men visst är utt den strider enörrätt emot den försonlighetens och kärlekens religion som predikas i den Heliga skrift. och att hr Sijernsvärd verkligen citerar bibeln på ett sätt, för hvilket en viss notabilitet påstås ha blifvit beryktad. Hr Stjernsvärd fann emellertid det bifall, som egnats hr v. Franckens yttrande, antyda hvilket öde som väntade hans förslag. Det vore motiooären också fullkomligt likgiltigt hvad man dermed företoge, endast det ville han erinra, att det som i dag gällde honom knnde en annan dag gälla någon annan. Nu uppträdde frih. W. F. Tersmeden och anförde, att som förslaget anginge ridd. och adelns ordningsstadga, och som tal. ansåge det hvarken nödigt eller nyttigt, samt ej heller behöfva någon vidare utredning, yrkade hen afslag ä detsamma, Då med anledning bäraf proposition på afslag aflandtmarskalken framställdes, hördes ett enhälligt ja från samtliga ledamöter, undantagandes br Stjernsvärd sjelt, com iakttog tystnad till dess klubban fallit, då han genast begärde ordet. och reserverade sig mot beslutet under förklaring, att den dag möjligtvis kunde inträffa, då man gäfve honom rätt och ridd: och adeln orätt.