Aftonbladet – 5 december 1862, sida 2

ett enskildt bref, hvari jag uppmanar er, att då ni emotlager denna summa, ej använda den för er .äkniog, utan gifva den till en tredje person, hvars namn jag har mina egna skäl för att ej utsätta i testamentet. tSåvida jag har rätt i min förmodan att ett sådant dokument, som det jag här ofvan beskrifvit, i denna stund befinner sig i amiral Bartrams Händer, en förmodan, för det första grundad på de märkliga ord som jag nu upprepat för er, och för det andra, på rent juridiska skäl, med hvilkas upprepande jag ej finner lämpligt att trötta er —--om. jag har rätt i denva öfvertygelse, så skulle utan tvifvel tillrättabringandet af en dylik: klausul vara den vigtigaste upptäckt som kun-. de göras till befrämjande at er fördel. Jag vill ej besvära er med anförande af några tekniska skäl, eller med hänvisningar till mina erfarenhetsrön i dessa ämnen, som endast en man af facket skulle förstå. Jag vill endast säga att jag icke uppger allt hopp. om er sak, förrän den öfvertygelse, som nu har intagit, mig, visar sig vara falsk. ! Jag kan icke tillägga något vidare, medan denna vigtiga fråga ännu är olöst; ej: heller kan jag uppgifva något sält hvarpå den må kunna lösas. Om tillvaron af enj dylik klausul blefve bevisad och om dess; innehåll blefve kändt för mig, skulle jag; mera bestämdt kunna säga huruvida något! vore att hoppas at att grunda ett klander! af testamentet derpå, då skulle jag äfvenle) des blifva i tillfälle att bestämma huruvida jag kunde anse mig i stånd till att åtaga mig ledningen af denna rättegång, efter en enskild öfverenskommelse med er. Som saken nu förhåller sig, kan jag emelertid hvarken ingå på någon öfverenskomI melse eller erbjuda något råd. Jag kan blott i förtroende gifva er del af min enskilda öfvertygelse; för öfrigt lemnar,jag er ihet att draga hvilka slutsatser som ni sjelf oehagar och beklagar bjertligt att jag icke san skrifva mera förhoppningsfullt och bestämdt än hvad som här är händelsen.