Aftonbladet – 5 december 1862, sida 2

Jag betviflar möjligheten af att öppet kunna bestrida giltigheten utaf det nya testementet. Det är tvifvelsutan affattadt i ett oregelbundet språk, men det är dateradt, underskrifvet och beviltnadt såsom lagen fordrar, och den bögligen rättvisa och väl befozade donation som det innefattar, ger på intet vis, såsom mig synes, anledning att öppet angripa det. Då vi medgilva detta, återstår vidare att besinna huruvida vi kunna klandra testamentet på den grund att det blifvit skrifvet då testator icke var vid full helsa att bestämma om sin förmögenhet, eller då te: etafor stod under ett oiämpligt och orättmätigt inflytande? Rörande det förstnämda af dessa fall, hafva vi intet medico legalt utlåtande till stöd för våra anmärkningar. Vi kunna ej bevisa att föregående sjukdom hade inverkat förstörande på testators omdömesgåfva. Det är obestridligt att ban dog mycket haetigt, såsom läkarne förutspått, af hbjertidande. Hzn promenerade som vanligt på gården samma dag han dog; han intog en kraftg middag, ingen af hans tjenare funno honom sig olik; ban var något retligare till lynnet än vanligt, det var allt. Det är 0s3 icke möjligt att framställa befogade anmärkningar emot hans själsförmöoenheter; de gifva intet stöd för att åtala saken inlör domstol. Kunoa vi påstå att han handlade under innan persons orätmäliga inverkan — eler rent ut gagdt, under mrs Leeounts inlytande? sFölja vi denna väg, så uppstå åter beänkliga svårigheter. Vi kunua, till exemvel icke påsti eller bevisa utt mrs Lesount påyrkat fördelar för sig i testamentet, vartill Hon ej varit fullt berättigad. Slugt ar hon inskränt sina fordringar till hvad som ej blott är hennes rättighet, utan ockåå till just den summa som den aflidne or Michael Vanstone hade för afsigt att emna henne. Blefve jag kallad att yttra