Aftonbladet – 4 december 1862, sida 2

Det finnes åtskill närkliga omständigheter vid grefve Russells mycket omtata:ude depeseh, deribland isynnerhet det) åsidosättande, som blifvit Sverge till del, och hvilket, besynnerligt Ir blifvit tem-; ligen förbigånget inum svenska pressen. Atven om Sverge icke längre uppträder i den stormaktsroll, som skaflat det mera he-; der än fördel, så är det likväl ännu alltid en mycket respektabel mukt, som, oafsedt de skandinaviska intressena, råder öfver Nordoch Östersjön, i dessa dagar öppnat en förbindelse af oberäknelig vigt mellan de. båda hafven, tack vare den raske konung Carl XV:s omsorg för sitt lands väl, och är kalladt till allt större materiella framsteg. Inom hela konungahuset, som nu är så nära sammanvuxet med båda brödrarikenas folk, bland Sverges ledande statsmän inser man, alt Sverges politiska etydelse icke får underskattas, och det sätt, hvarpå grefve Russell tyckes vilja lemna Sverge urräkningen vid lösningen af den danska frågan, väcker så mycket större förvåning, som Frankrike på sednaste tiden sökt höja det katols a Sydeuropa, Italien och Spanien, till stormakters rang. Det ligger uppenbarligen i det protestantiska Nordens intresse, att Gustat Adolfs stat och dess nya dynasti, hvars stiftare utkämpat tyskarnes stora verldskamp, icke skola bli tillbakasatta förstater, hvilka likväl ej äro annat än drabantari en gåtfull äregirighets släptåg. Till skyddande af dessa intressen fordras en klar uppfattning af den danska situationen, hvilken Köpenhamn falskligen uppfattas såsom ovänlig mot Tyskland, då det öfverallt borde vara de nordiska makternas uppgift att gå hand i hand med Tyskland. Vill Danmark icke följa med på denna väg, så har Sverge sitt mål, som ej bör lemnas ur sigte; eget intresse tillropar Sverge, att på Östersjöns sydliga kust ligger ett Preussen. Politiska och materiella intressen hänvisa de tvenne staterna till att bilda en motvigt mot katolska staters öfvervigt, och misstaga vi oss icke, har den förre preussiske statsministern von Echleinitz i Paris fästat uppmärksan heten derpå, att Sverge måste lh i samma rang, om Spanien skulle förklaras för en europeisk stormakt. Det är beklagligt, att äfven den svenska pressen framställer de nuvarande förhållandena i Preus: sen på ett sätt, som saknar muötsvarighet i de verkliga förhållandena, att man i Sverge tror på en revolutionär ställning i Pre ssen, då man der hvarken tänker på revolution eller reaktion, och en fredlig, författningsenlig utjemning svårligen skall låta vänta på sig. Den preussiska stormakt. n hyser all aktning för Sverge och brödrarikenas monark, men namreligen erfordras i eget land ett fullständigt medvetande om den politiska och nationala betydelsen af den rotestantiska nordstat, hvars store hjeltening efterlemnat samma herrliga minnen i Sverge och Preussen. Det är politikens sak, att förut fatta kommande händelser för ögonen, folkens uppgift att värna om deras egen ära.