Aftonbladet – 2 december 1862, sida 2

återvända till Paris, för grefve Goltz fiana; en annan befattning samt att förmå honom under tiden åtnöju sig med ett slags iate rimsbeskickning. Det påstås att hr v. Bisi marck, som aldrig sparar på löften, skall ha ingifvit gretve Goliz förboppning att få efterträda honom såsom utrikes minister. Det andra skälet, som fördröjer utnämningarne till de särskilda lediga diplomati ska platserna, är af ännu allmännare intresse. Såsom bekant är blef grefve Berns torff vid sitt utträde ur ministeren utnämnd till Preussens ambassadör i London. Samtidigt blef hr Buchanan, hvilken såsom Englands sändebud här efterträdde den till Miachen förflyttade lord Loftus, ackrediterad såsem ambassadör hos det preussiska hoivet.. Grefve Bernstorff hade gjort de största ansträngningar för att at de fyra stora hofven utverka de respektiva sände budsplatsernas förvandling till ambassader. lan hade satt sig i hufvudet att återvända til London såsom ambassadör, och det ör be-1 oripligt att Lan ej gerna kunde begära denna förändring ensamt för sändebudsplatsen i London. I Wien tvekade man af ekonomiska skäl. Furst Gortschakoff i sin ord ning svarade att han icke i principen såg någon olägenhet af att ackreditera en ambassadör i Berlin, men att det fanns etiketishinder deremot. Hvad Paris beträffar. så lät franska regeringens svar vänta på sig, emedan furst Latour d Auvergne för sin del icke ville begära att bli utnämnd till ambassadör, men grefve Bernstorff var så envis dermed, att furst Reuss fick i uppdrag att genom en note verbal erinra hr Thouvenel om konungens af Preussen önskan att se legationerna i Paris och Berlin förändrade till ambassader. Denna begäran motiverades genom förhållandet hos de andra stora makterna. Grefve Pourtales hade i lifstiden (hvilket naturligtvis icke uttryckligen sades i furst Reuss not) mången gång i sin korrespondens beklagat sig öfver att vara bortblandad i-hopen af staternas al andra rangen sändebud samt att till och med: enligt anciennitets-reglorna nödgas lemna flera bland dem företrädet. Regeringen insåg rättmätigheten af hans klagomål, och hr Thouvenl skref till furst Latour dAuvergne, som befann sig vid badorten Vichy, att kejsaren utnämnt honom till ambassadör i Berlin. Emellertid gjorde. den ministerförändring. som egde Tum i Paris, att furst Latour dAuvergne blef utnämnd till ambassadör i Rom, emedan Drouin de Lhuys blott med detta vilkor ville mottaga ministeren. Hr de Talleyrand efterträdde furst Latouri Berlin, och som han var för ung-att direkt utnämnas till ambassadör, så uppstod ett nytt dröjsmål med Tförändringarne i Preussens diplomati. Emellertid tyckes man nu ha beslutit sig för att utnämna grefve Goltz till ambassadör i Paris, i förväntan att franska regeringen skall om någon tid besvara detta genom att befordra hr FTalleyrand till samma värdighet. Denne väntas hit om nägra veckor. Man erfar vidare att det är säkert att det nuvarande sändebudet i Briässel grefve Redern kommer att förflyttas till Petersbur; och chargå daffaires i Paris furst Reuss til Brässel. Grefve Perponcher skall erhålla en -hofsyssla. Understatssekreteraren von Sydow skall ha utsigt att bli sändebud i Miänchen och legationsrådet grefve Rantzau i Cassel; men dessa sednare utnämningar äro ännu blott förslag. För att återkomma till hr von Bismarcks utrikespolitik, får man ej förlora ur ögonsigte alt den nye konseljpresidenten tyckes lägga stor vigt på att man i Tyskland och utomlands tror på en allians mellan Preus:sen och Frankrike. Hr von Bismarck tyckes ha rådt konungen att låta ryktet om denna allians vinna insteg, ty det skulle begripligtvis icke kunna annat än stärka Preussen i förhållande till Österrike och de medelstora staterna, utan att förbinda det till nigon verklig uppoffring? Preussen skulle, med andra ord, utan ätt, om mån så rår säga, behöfva lösa på pungen, draga ördel af detta förmenta goda förstånd med kejsar Napoleon, härutinnan härmande Ryssand, som efter kriget på Krim öfverallt utsprider att det är i godt förstånd med Frankrike i nästan alla Europas politiska rågor. Hela verlden vet att detta ej är :annt, att Frankrike i sjelfva verket visar ig till utseendet mindre medgörligt än Engand i afseende å en förändring 1 1856 års ördrag i Paris, hvilken är Rysslands hufzudsyftemål. Frankrike ingifver Petersburgssabinettet förhoppning att det efter nåson tid, ifall omständigheterna äro gynnamma, vill förbjelpa Ryssland ett erhålla örändring i nämnda fördrag i en eller änwan punkt. Men detta är också allt. Kejar Napoleon har ej lust ett söndra sig från Ingland genom ett förbund på allvar med Ayssland. Han fioner lämpligt att hålla storbritannien i schack genom alt tid efter nuan hota med att återgå till en för dess val i Orienten gynnsam politik samt att,j är det så passar sig, visa att han i nöddl kan umbära elliansen men England. Menj -ån detta bascale-system till ett fransktyskt lörbund är det ett långt afstånd.: rankrike tänker ej derpå, och det i Europaj solerade Ryssland åtnöjer sig med detta rment förtroliga förhållande till Frankrike, 1: vilket, noga betraktadt, nyligen öfvergilvit : tyssland i frågan om Montenegro och Ser-) 4 ien och ej tyckes sinnadt att synnerligen armt understöda det i den grekiska frågan RR RE svar, så skall jag utan tvifvel tidigt nog vara