Aftonbladet – 2 december 1862, sida 2

STOCKHOLM den 2 Dec. Utrikes kKorrespotdens. (Från Aftondlädets korrespondent.) : Berlin den 22 Nov: En af. de ledsammaste följderna för Preus sen al den konstitutionella kamp, hvari detia land är inveckladt, är att dess verksamhet utomlands, så väl i Tyskland som i andra länder, är fullkomligt förlamad. Man vet redan, att hr von Bismarck, hvilken men tillskref så många mer eller mindre djertva planer att höja Preuesen i törbållande tH Österrike och de medelstora staterua, åltminstone nödga:s uppskjuta dem. Den depesch, han uliåtit ts vårt sändebudi Frankfurt, hr Usedom, rörardz: den kurhessiska frågan, hvil:en under grefve Bernstorlis minister var nära deran att förorsaka en väpvad intervemion af Preussen, är så mild och återhållsam som möjligt. Den råder så väl den hessiska kammaren som kurfurstens regering till moderation. Af denna anledning bar Sachsens minister, hr von Beust, : en depesch till det sachsiska sändebudet i Berlin, uttryckt den lifbga tillfredsställelse, ;om hr von Bismarcks åtgärd (den första, inom parentes sagdt, som den nye konseljpresidenien expedierat efter sitt inträde i ministåren) förorsakat hofret i Dresden. Det är på samma sätt, ehuru 1 annan mening, utomlands. I Petersburg som i Paris syckes man veta hvad man skall tänka om ör von. Bismarcks stora planer i den ut tämlska politiken. När han var Preussens sändebad-i Be:lin, brukade hr von Budberg säga, att von Bismarck gaf honom mycket att göra. Hans samtal med furst Gortschakoff. väckle så många förhoppningar om Proussens initiativ i de stora sväfvande fråsorna i Europa, att ht Budberg hade all möda i verlden att öfvertyga sin regering om, att Preussens sändebud i Petersburg åg sakerna ur en alltför optimistisk. synpunkt och tycktes helt och hållet underskatta de hinder, som i sjelf. a Berlin skulle möta för förverkligandet af de planer, som voro å bane. Då hr von Bismairk sedernera ptnämndes tll minister i Paris, tyckes san ba haft samma negativa framgäng, så till vida som hans förutsägelser och löften cke blefvo bekräftade af de för den franska politiken mindre gynnsamma, m.n tillförlitligare rapporter, som farst Latour dAu vergne ivsände till sin regering rörande de frågor, som blifvit väckta at hr von Bismaärck. Under vår ko.seljpresidents sednaste resa till Paris, då han ville personligen framlemna sina rap elbref, tyckes han ha varit mera återhållsam, hvilket lätteligen förklavas al hans större ansvarighet på sin nuva raode plats såsom premierminister. De oftieiösa korresponienterna försäkra till och med, att hr v. Bismsrek i sina samtal med Drouin de Lhuys skall ba förnekat hvarje tanke på statskupp i Tyskland (d. v. s. hvarje väldsam bemedlingsplan af Preussen not de medelstora eller små staterna). Han skall derjemte ha förklarat, att han fullzomligt instämde i den politik, som franska -egeringen för närvarande följer i Italien. Denna sista officiösa upplysning har något itverraskat alla dem, som egt kännedom om ie mycket mera liberala åsigter i fråga om italien, hr v. Bismarck skall ha uttalat unier sistlidet års lopp. Han var till den grad iverens med Thouvenel, att denne bokstafligen begärde honom till preussiskt säntebud i Paris. Afven i detta afscende har äledes den nye utrikes ministern plötsligen jemnkat på sina åsigter. De officiösa korrespondenter, jag nyss åberopade, gå till ch med ända derhän att förklara, att 2reussen enligt hr v. Bismarcks försäkrnsar i Paris skulle rörande Italien återgå till len politik, som bebådades i hr v. Schleiaitz8 not af den 13 Okt. 18609. 1 denna sot tadlades, såsom man erinrar sig, grefve Vavours annexionsåtgärder, och den väckte :enom sina temligen mycket ilegitimistiska endenser den engelska pressens vrede. Ivem skulle väl ba kunnat ana denna frontsrävdriog af hr v. B:smarck! Han tyckes Hl och med glömma, att Preussen sederoera erkänt Italien och att det ansågs ha fvergitvit den mer eller mindre österrikiska eorien om det förmenta intresse, som Tyskand hade i att försvara Mincio Inied. För sfrigt skulle de officiösa korrespondenternas härdighet att framstälia hr v. Bismarek såom Omvänd till de könservativa iderna beräffande påfvens verldsliga makt kunna ha ör ändamål att söka för ministeren vinns ie karolska rösterna i representantkammaen. BSasom man vet, hade den preussiskv egeringen svårt retat den ultramontana raktionen genom Italiens erkännande. Den diplomatiska omflyttning, som hr v. 3ismarcks utnämning till konseljpresident .ch utrikes minister måste medföra, låter inonu västa på sig. Grefve Goliz, som för ärvarande representerar Preussen i Peterssurg, är bestämd till ambassadör i Paris. I ns utnämning fördröjes troligen af två -käl, som ej sakna intresse. Man försäkar att hr v. Bismarck, på samma gåog har staämner grefve Goltz till Preussens sände.udi Paris, vill under förutsättniog al visse nöjliga händelser inom landet hålla ambas:saden i Paris öppen för sig, hvarföre grefve tuliz blott tills vidare och helt enkelt med tela af envoy et ministre plånipotentiaire anlle erhålla den. Det vcäller piledes att