Aftonbladet – 1 december 1862, sida 3

En skärf åt den bittra, bjeka nöden ooh sorgen! Från Cimbrishamn skrifves den 22 Nov.: I förgår, den 20 dennes, klockan ungefär 8 på morgonen, lade här boende fiskare Nils Pettersson, Mårten2Janson, Hans Nilsson, Hans Strömberg och Petter Nilson utj från härvarande hamn, i tvenne båtar, för att ur hafvets nyckfulla sköte upphemta en problematisk skörd. Vinden lekte då i lätta kåror öfver den tunga, blygråa vågen och glesa snöstjernor singlade långsamt i luften; men i öster tornade sig det: ena mörka molnlagret upp öfver det andra i allt dunklare massor; i öster såg det i ett nu svart ut. Då det led mot kl. 10 brast stormen lös och utbildade sig inom kort till en rasande snöorkan, till den grad intensiv och kompakt att den hämmade andedrägten och totalt förblindade synen. Hemma i fiskarkojorna satt den blåbleka ångesten vid härden; derinne vredos händer, hördes jemmer och veklagan — ack! man kände af gammalt den obevekliga, omåttliga fienden derute och visste alitför väl hvad man hade att vänta. En gemensam bönesuck: Gud miskunde dig öfver alla dem som nu färdas ute på villande haf! höjde sig ödmjukt ur allas våra beängslade bjertan; men — Guds vilje ske! — omkring kl. I vräkte den hyitskummande, rykande svallvågen de tvenne båtarne — tomma, högt upp åystrand; djupet hade gripit sitt rof. en nm i fiskarköjorna klängde sig de snyftande barnen upp till den förtvifl.de makan och modren, ensam numera i lifvets bittra, tysta strid, ensam med nöden och sorgen. Medmenniskor! lige makar, lekande sälla barn i de frida, trefna hemmen, der den muntra, värmande brasan flammar i kaminen och det dagliga brödet faller af sig sjelft — skynden medl er skärf till de arma, förlåtna och kännen djupt att lyckligare är att gifva än taga. år borgmästare har redan gått omkring till oss alla här och höstat in sin barmhertighetsskörd, riklig nog efter tidens läglighet; men det förslår icke långt -— de oförsörjda äro många; vintren visar tidigare än vanligt här i våra bygder sin bistra uppsyn; brödet, veden, allt är dyrt. Dock — hvad göres ess flera ord behof; vi veta ju att det är mer än överflödigt att upprepa vårt SP Sskyndent. Ödmjukligen anmoda vi härmed samtlige tidningsredaktioner att i sina ärade blad omnämna det ömmande förhållandet, och tillägga att Red. af Cimbrishamns-bladet med innerligaste tacksamhet skall emottaga och redovisa för de medel, som af misskundsamma medmenniskor förunnas de arma värnlösa.