Aftonbladet – 1 december 1862, sida 3

Förberedelserna till festen vidtogos nu, under det att stormen ännu alltjemnt röt, bränningarne ännu alltjemnt dänade mot klipporna; men glömda voro oron och sor gen, misikanterna spelade upp, flickorna däånsade sina hviellegde danser, bägaren gick hand ur hand. En svår uppgift hade det unga paret sig ålbgd. Johanna måste dansa med alla karlar, Olle Bergin med alla flickor. Blott en svensk fiskarenalur kan uppfylla sådana anspråk. Pigpunerna voro ändtligen färdiga, Brinx gaf oss en förstulen vink och förde oss bakom en gammal, med buskar bevuxen ättehög, der vi voro skyddade för blåsten. Här doftade kapuder med persilja, här ångade en panna med äkta nordmannapunsch. Olle Björne, Olle Brinx, mr Snuff och min obetydliga person sutio i timjan och fråssade; löjtnant Björne egnade sig åt punschen, fanjunkaren Brinx fördjupade sig i en kauns inre, mr Sduff telegraferade itankarne till Edinburgh, under det att jag — kanske den löjligaste figuren af alla — gjorde satiriska anmärkningar öfver mina kamrater. Dile Björne undfägnar nu med en historia ur sina äfventyr före slaget vid Leipzig. Men fiskrarne, som ej förnött sin tid med historier, utan med att dansa och dricka, hade kommit på det infallet utt in corpure dricka en skål. för de resande. Larmande och jublande kom tåget således med Höga näsmusikanterna i spetsen. Mr Bnuff böf. vade vid tanken på att föra ännu en droppe öfver sina läppar och bad mig ifrigt att rädda honom. Jag fattade honom under armen och förde bonom in i ett busksnår. När vi vaknade följande morgon sågo vi två veteraner sitta i den höga timjan vid foten af en ättehög. Den ene skar en ka