Aftonbladet – 1 december 1862, sida 2

— Till Göteborg har nyligen föris en hund, som lemnat ett ytterligare bevis på detta djurs trohet samt förmåga att uthärda hunger och köld. Under sednaste starka stormarne i slutet af Oktober månad förgicks bland andra fartyg ett preussiskt vid Väderöarse i vestra skärgården. Skutan sprang läck och sjönk bland bränningarne med sådan hastighet att kaptenen och besättningen nätt och jemnt kunde rädda sina lif i båten. Hunden, tillhörande kaptenen, hann man ej att medtaga; men då fartyget sjönk, samm han till ett nära beläget skär, å hvilket han sstte sig. Om ett par dagar funno några lotsar honom der, men det lyckades dem ej att kunna få honom med sig. Han uppgaf. höga tjut, såg utåt hafvet der fartyget sjunkit och ville ej låta fånga sig. Af medlidande kastade de till honom ett par kakor bröd och läto honom bli qvar. Pre veckor derefier kommo de händelsevis att passera förbi samma skär. De sågo då hunden liggande nästan liflös nära vattenbryÅet, och de togo honom nu med sig samt förde honom till sin egare, som då ännu vistades i Strömstad. HElter åtta dagars konvalescens var hunden åter så kry avt han kunde springande efter åkdonet tillryggalägga vägen mellan Strömstad och Göteborg.