Aftonbladet – 29 november 1862, sida 4

intygat att huset endast var värdt något öfver 6000 rdr. Med anledning häraf anmärkte Wesche, dels att han ingalunda kunde godkänna den sålunda gjorda uppskattningen, hvilken isynnerhet det ena vittnet hvarken vore kompetent eller opartiskt att verkställa, dels ock att han aldrig af Skandia fordrat utbekommande af hela den summa, till hvilken huset var försäkradt, utan endast begärt en värdering af två verkligt sakkunniga personer för bestämmande af ersättningens belopp. Med afseende åter å de tvifvelsmål, som blifvit yttrade rörande möjligheten deraf att Wesche kunnat, såsom han uppgifvit, ha vid olyckstillfället haft i sin chiffonier förvarade 1400 rdr, helst det blifvit intygadt att dagen före branden (som inträffade natten emellan den 24 och 25 Oktober) en person sökt Wesche, som hotat med utmätning, förklarade först Wesche, att han hade haft dessa penningar reserverade för att dermed betala ett för hans arbeten oundgängligen behöfligt parti skiffer, som han endast mot kontant betalning kunde utbekomma. Vidare företedde hr Staaff, såsom bidrag till kännedomen om Wesches affärsställning näst före branden, en mängd uppgifter och intyg, utvisande, att då Wesche den 19 September hit återkom från Finland, hade han, utom en mindre summa kontanta penningar, medört i vexlar 2030 rdr. Deraf lemnade han en vexel till grosshandlaren Heckscher å 1000 rdr; de öfriga 1630 rdr diskonterades hos hrr Guilletmot Weylandt. Derefter hade hr Wesche företagit en resa till Carlskrona och Kalmar. I den förstnämnda staden inkasserade han 900 rår, i Kalmar 1800 rdr; dessutom hade hr Wesche sedan den 19 September uppburit i Stockholm: af grosshandlaren Svanberg 1000 rår, af statsrådet Almqvist 364 rdr, af dito 100 rdr, samt af brukspatron Lindberg på Kolsva 300 rdr. Hvad hans skulder beträffade upplyste hr Staaff, att hr Bolinder haft på honom en vexel, som varit förfallen, och derför blifvit protesterad till vexelrättens bevarande, men att hr Bolinder hade förklarat att det alldeles icke var hans afsigt att anstränga W. för beloppet. Vidare hade han ett lån å 4000 rdr i manufakturdiskonten, hvilket förföll den 15 Nov., men hade kongl. sekreteraren Forsselius, som stode i borgen för detsamma, lofvat medverka för att få detsamma omsatt. Atgärder hade för öfrigt blifvit vidtagna af tre aktade personer att genom offentligen in-; fordrade upplysningar konstatera, att dessa och öfriga Wesches skulder uppgingo endast till nå1. got öfver 1000 rdr, hvaremot hans tillgångar utgjorts af det uppbrunna dyrbara lösöreboet, af det nedbrunna huset, af ett annat under byggnad varande hus, som hr Staaff förklarade vara värdt minst 25,000 rdr (af andra, uppgaf hr S., värderadt till mellan 40 och 50,000 rdr), anseende hr Staaff att Wesche sålunda haft en behållen tillgång på 40 å 45,000 rdr, hvartill komme 4 å 5000 rdr utestående fordringar. Dessutom hade han fått sig beviljadt ett förlagslån å 10.000 rdr på 8 års tid, hvilket skulle utfalla fram på vären, hvaremellertid grosshandlaren Wennberg, efter tagen kännedom om de säkerheter Wesche erbjöd, hade lofvat honom sin medverkan för att det belopp, på hvilket lånet lydde, skulle kunna redan på förhand blifva för honom tillgängligt. Sedan dessa OD gr en blifvit meddelade framträdde emellertid verkmästaren Kalin, som haft bestyr med uppförande af det af hi Staaff till 25,000 rdrs värde uppgifna huset, och förklarade, att detta hus kunde antagas heldst vara värdt 15,000 rdr. Till försvagande af intrycket af den framställning som blifvit gjord rörande Wesches affärsställning, framdrogs dessutom det förhållande, att Wesche haft sitt silfver pantsatt ä assistansen. Ofvannämnde Kalin, som hördes äfven med afseende fu hvad han i öfrigtkunde ha att upplysa, hade dock icke varit vid brandsftället närvarande utan hade endast att förmäla hvad han hört af den förut i målet hörde kända Johansson. Med afseende å denne Johansson, som jemte bokhållaren Malmström äro de som egentligen förklarat sig hysa misstanka mot Wesche att hafva vållat branden, bör anmärkas, att han numera är försvunnen och icke kunnat ertappas oaktadt han ett par veckor efterspanats af 3 ilsen med anledning deraf att Wesche uppgifvit sig ha fått anledning misstänka honom för olofligt tillgrepp och äfven trott sig kunna förmoda att han visste mer än någon annan rörande eldens uppkomst, alldenstund han varit tillstädes då elden utbröt om natten utan ha den föregående aftonen varit vid stället synlig. För öfrigt u:byttes vid tisdagens förhör åtskilliga repliker mellan Wesche och bokhållaren Malmström, antydande en icke ringa animositet å ömee sidor. Malmström hade att omförmäla huruledes W. gifvit honom, till ersättning för hans lidna förlust, dels en vexel på 500 rdr, dels g alt på W:s räkning få hos en skrädeställa sig kläder, och gaf Malmström antydningar, som tycktes åsyfta att göra troligt, att Wesche med desöa förstärkningar hade haft för dels annulerat sin vexelaccept, dels inhiberat vi, dare förfärdigande af kläder för M:s räkning, sedan M. inför polisen afgifvit vittnesmål, komprometterande för Wesche. Så skulle han hos den person, som diskonterat vexeln, ha vid ac ceptens annulerande ha bedt, att detta för all del icke skulle genast meddel s Malmström, med hvilken W. icke ville stöta sig. Wesche åter förklarade, att han, som gjort försträckningar till M., under förutsättning att denne skulle qvarstadna i hans tjenst och af: tjena beloppet, inhiberat dem sedan han ryktesvis erfarit att M. ämnade lemna landet, och hade han då hos vexelns innehafvare bedt, att hans förbud mot penningars utlemnande till M. icke skulle för denne omtalas förr än W. hunnit förvissa sig huruvida det nämnda ryktet var grundadt. Inhiberandet hos skräddaren hade förans ledts derat, att M. gjort större beställningar än Wesche förutsatt. Slutligen förtjenar från tisdagens förhör omförmälas, att en person vid namn Ljungman intygade, att då Malmström hade för honom beskrifvit händelserna vid eldsvådan, hade han sagt, att då han, Malmström, öppnade dörren til sitt rum, möttes han af eld och rök, så att han genast måste rusa till fönstret. I polisen har Malmström åter uppgifvit, att han varit ute i vinden och sett huru det brann ungefär i midten af trappan, under det i öfre delen af trap: an ej var någon eld. Notarien Staaff sökte ådagalägga, att denna sista uppgift icke kunde vara sann, enär hela ena väggeni trappan, ända upp till taket, varit beklädd med entränning och tapet, så att, då eld fanns i midten af trappan, måste ovilkorligen hela den nämnda väggen ha ögonblickligen Nammat upp: Vid gårdagens ransakning hördes den person som innehatt den nyssnämnda till Malmström aflemnade vexeln, och innehöll hans vittnesmål, både att Wesche y trat att han icke ville det Malmström skulle få veta af acceptens inhiberande förr än han erfarit om Malmström verkligen iäimmnade resa och att W. yttrat, det han ej gerna ville stöta sig med Malmström. S Ett nytt vittne, Haglund, intygade nu äfven, i likhet med ett annat förut afhördt, att Wesche redan under den pågående branden talat om förInsten af ett större penningebelopp. Samma afsigt all muta sig till hans tystnad, enär