Aftonbladet – 29 november 1862, sida 2

att han klockan 10 måste pausera ett ögonblick. Kort före tio lade han sin klocka å bordet. Han hade solo i spader; je ade förhand och köpte fyra kort; mr Soaft köpte nio kort. Ni vill bli min motspelare, sade hr Utke, i det han sträckte ut sina knoliga fingrar; men i samma ögonblick begrof han korten i sin byxficka och sprang i två skutt ut ur rummet. Vi hörde ho-nom häfti.t slå upp porten, och till.vår out-sägliga förvåning sjunga: sKlockan är tio slagen, Gud bevare vår stad från eld och brand. Straxt derefter kom han tillbaka och satt. sig på sin plats, såsom om ingenting hade förefallit.. Om I ären renonce i hjerter, kan jag icke vinna?, sade han, och som jag var renonce i hjerter, förlorade han sitt spel. Mr Bnaff kastade en gäckande blick på mig och afbröt snart partiet. Vi betalade hr Utke fyra specier hvardera och skyndade till vårt rum, der vi måste bjertligt. skratta åt vår besynnerliga medspelare och. vår resa till Sverge. tJag wuill skrifva det i min notesbookX:. sade mr Snauff; Sett mycket roligt land! Sverge.. Om wui hade telegraf, jag wuille: telegrafera till mrs Snuff i Edinburgh.? Men som vi ej kunde telegrafera, så lade vi 0ss i våra sängar och vaknade först då flickan följande morgon bultade på dörren. Det var ännu kallt och kulet, då vi kom-mo in i frukostrummet; töcknet från haf-: vet skymde bort solen, en obehaglig vestanvind kom fönster och dörrar att dallra — det var riktigt obehagligt. Hr Molberg för-säkrade oss, att en förnuftig varelse. icke: unde uthärda detta väder utan en ärlig; ups och bragte det genom fortsatt inta-lan derhän, att vi höllo till godo med ett glas af baus arrakspunsch, (Forts.)