Aftonbladet – 29 november 1862, sida 2

kredensbägare, i hvilken kostligt mjöd doftade, mr Snuff var Odin, hr Molberg Thor och flickan hans privatvalkyria, jag sjeli var Balder och mamsell Molberg Freya. Författaren berättar härefter, huru pappa Molberg råkade i beserkaraseri öfver frågan: Som mamsell Molberg skulie ha Just att resa till Tyskland, men likväl, snart blidkad, bjöd de resande att taga ett parti med hr Utke, en förbannadt god ombrespelare och för resten en fin karl.? Dörren öppnades, fortsätter författaren, 4och hr Utke inträdde. Det finns menniskor, hvilkas yttre icke låter gissa till hvars andas barn, af hvad stånd och yrke de äro: Till dessa menniskor hörde hr Utke. Jag skulle ha kunnat i honom helsa konungen af Bverge, en spolskare en lärd man, en historiemålare. Han var en liten spensli karl med ett städadt skick, han helsade på oss med två korta bugningar och genomborrade oss med sina skarpa grå ögon. Jag märkte genast att han i hr Souff upptäckte forellfiskaren och i mig örtsamlaren; ja, jag är till hälften öfvertygad om, att han gissade våra namn och ill en viss grad utorskade våra omständigheter. Sedan han remligen en sekund betraktat oss, kröp han hop som en sköidpadda och satte sig vid spelbordet med en rörelse med handen, som om han ville säga: Jag känner er i boten och vinner fyra specier af er hvardera. — Vi intoga r och började spela. år Molber: rätt. Hr Utke epeade förträffligt, men angenämt och obesväadt, hvaremot Molberg spelade illa och mr önvff sneglade i medspelarens kort: 1 böran gick saken sin glila gång. Men klocz an slraxt efter nio började hr Utke bli rolig; han ryckte sig otåligt af och an på tolen, såg ofta på klockan och förklarade,