Aftonbladet – 29 november 1862, sida 2

ton år, som ofelbart hyste och hade samma åsigter, tankar, drömmar och önskningar, som hennes värda mor hade hyst och haft vid aderton års ålder. Till och med de båda molbergska damernas klädsel varlika, blott att mammas klädning var något äldre och vidare än he.nes dotters. Hr Molberg stannade i dörren, torkade svetten af pannan och såg på oss med en min, i hvilken den frågan s:od att läsa: SNå, mina hrr, hvad sägen I härom? Han klingade med tunga. silfverriksdalrar i byxfickan och ville dermed säga: ?Hon får en god utstyrsel; han visade med triumferande leende 4 fortepianot och lät oss dermed förstå, att konsten här var hemmastadd. Mor och dotter låtsade väl som om de icke förstodo hr Mol ess miner och gester — med de förstodo dem mycket väl. Tebordet var betäckt med en fin serviett, en nysilfverbricka med Koppar och grädd-. skål, talsicekarmed skorpor och sill voro. uppställda i den skönaste orduing, på golfvet. stod en glödpanna, öfver hvilken ett blankskuradt messingstekök brummade me-j lodiska toner. Mr Snuff måste sätta sig i i softan. bredvid fru Molberg; jag satt bredvid .mamsell Molberg och teköket. Mina ögon irrade utåt väggarne. Der hängde en! tafla midt öfver soffan; hvilken särdeles! mycket fängslade min uppmärksamhet. Den! ställde ett kofferdifartyg — kalladt Den sköna Eleonora? — som med fulla segel I på gräsgtöna vågor ilade öfver iafvet. I aktern vid rodret stod enman, icke fullt! så lång som stormasten, men tjockare —; det var hr Molberg, hvilken såsom kapten på Den sköna Eiconorat gått på eillfiske. Inde, öfver och bredvid fartyget bängde förgyllda ramar, inom hvilka hårlockar af familjen Molbergs förädrar, silhuetter, vir