Aftonbladet – 28 november 1862, sida 3

UR RR BLANDADE ÄMNEN. Banditerna i Italien. Franska tidningen Monde berättar följande röfvarhistoria, för att bevisa, att den italienska regeringen icke skyr några medel att förgöra insurgenterna. Mellan Ariola och Arpaia i provinsen Benevent hade ett litet röfvarband under någon tid varit en skräck för nationalgardisterna och karabiniererna, utan attsoldaterna kunnatnågonsinuppspåra dem emedan de erKöllo underrättelseraf befolkningen. Man grep slutligen till frn utväg att bli dem qvitt. En kapten vid nationalgardet, hvilken redan flera gånger blifvit slagen af detta lill band, öfverenskom med en usling, att denne skulle taga värfning hos insurgenterna och der efter låta taga sig till fånga; man garanterad honom lif och frihet samt lofvade honom 3( piaster i belöning. Karlen gjorde såsom öfver enskommet var och lät, sedan han i tre dagm vistats bland röfrarne, taga sig till fånga af sol daterna. Derefter skickade man honom tillbak: till röfvarbandet, såsom om han skuile ha lyc kats rymma, men medförande ett kärl med opi um starkt utblandadt vin. Meningen var at derigenom söfva röfrarne och derpå öfverfallz dem. -Uslingen utförde noggrant sitt uppdrag. Han kom fill insurgenterna, skänkte anföraren och de öfriga kamraterna vinet, och dessa bör jade genast smaka på det. När de nu alla söfts. skar förrädaren hufvudet af anföraren och förde det till nationalgardeskaptenen, som med nöje lät utbetala den utlofvade summan åt honom. Derpå marscherade han med sina nationalgardister till bergstrakten och tog resten af det i djur sömn försjunkna röfvarbandet till fånga. — Ena björn kammarjungfra. En qvinna från Ulm hade i Neu-Ulm druckit mera än hon bort I fyllan och villan klättrade hon upp ien vagn som stod utanför en krog Men denna vagn var bostad åt en björn, som en längre tid gjort konster på gatorna i Ulm och Neu-Ulm. Händelsen gjorde, att just denna dag råkade vara den sista för björnens vistelse på orten. Björnvisaren stängde in Nalle i vagnen. och begaf sig å väg till Weissenhorn, Efter flera timmars fård tränger ett fasans. skri, blandadt med brummande, ut ur vagnen. Man skyndar dit, och se! björnen hade på ett något tafatt vis gjort tjenst som kammarjungfru. Qvinnan var nä stan alldeles afklädd; björnen hade slitit kläderna från kroppen på henne, men likväl blott obetydligt skadat henne sjelf. Man befriade nu qvinnan från. hennes obehagliga sällskap; och en person från Ulm skyndade; till Weissenhorn försedd med ny garderob åt henne. — Femhundra kyssar. Hvarje dag innehålla; de franska tidningarne lysande beskrifningar på den feåverld. drottningen af Spanien framtrollar öfverallt på sina besök i rikets södra provinser. Cadix, Sevilla och Granada ha sökt öfverflygla hvarandra i praktfulla fester till Isabellas ära. På vägen mellan Granada och Malaga anlände drottningen först till staden Ahqueterra. På något afstånd från staden kom en ryttareskara henne till mötes. Det var 50 af stadens borgare, som till häst i festliga drägter utbådo sig äranatt få eskortera henne. Närmare staden föreföll en scen af annat släg. En liten, förSÄ vågn, dragen af ie små Pyrepåhästar, öm emot drottningen. I vagnen sutto fyra små flickor, blott 6 å 7 år gamla, utklädda till englär. De kommo från det stora ullspinneriet i Andqueterra, hvilket är en af de största fabriker af detta slag, och framlemnade till drottning Isäbella en gålvaj bestående af en på fabriken väfd skarlakansröd mantilj. Dagen efter sin ankömst, då resan skulle fortsättas till Malaga, önskade drottningen besöka det störa ullspinnerict. Fem hundra arbetare voro der sysselsatta i sin arbetsdrägt. När drottningen hade besett allt och tog afsked af fabrikens föreståndare, utbad define sig-såsom en nåd att få kyssa den kungliga handen. Todos! (alla!) utropade Isabella, hvarpå hon tog plats midt på gården med sin gemäl vid sin sida sämt alla sina ministrar och sin hofkrets i en krets omkring sig. Nu framträdde föreståndaren för fabriken med alla sina arbetare, femhundra till antalet, och hvar och en af dem tryckte en kyss på drottningens hand. et rerten berättar, att han hela dagen, öfverallt. hvart han kom, icke hörde talas om någonting annat än dessa kyssar af ett tusen läppar. — Uppfinningar aficke-faokmän. I sitt Lexikon der Erfindungen anför Leuchs en mängd uppänningan som icke blifvit gjorda af män al facket, till bevis för att skråtvång och mästerprof ickö äro garanti för tekniskt och yrkes framåtskridande. Kokoppympningen uppfanns ej af en läkåre, utan af en qvacksalverska. Logaritmerna upptäcktej en prest. I Luft: ballongen hade en pappersfabrikant till uppfin.