försökte att utan hans vetskap taga bort skriftyget. Han var dock äfven nu henne för slug. Han frågade häftigt om hon ej litade på hans löfte. Hon satte åter ned skriftyget på bordet, af fruktån att reta honom, och lemnade rummet. En half timme sednare var drycken färdig. Hon bar upp den, skummande och ljufligt doftande; i en stor bägare. Han skall sofva godt efter den här, tänkte hon för sig sjelf, då hon öppnade dörren; jag jon red afsigt gjort den starkare än vanigt. an hade bytt om plats. Han satt nu vid bordet i hörnet och skref, men äfven nu med ryggen vänd åthenne. Denna gång hade hans goda öron ej varit honom till någon bjelp. Denna gång hade hon gripit honom på bar gerning. QO, mr Noel, mr Noel!4 sade hon förebrående, ?huru håller ni ert löfte? Han svarade intet. Han satt med sin venstra armbåge på bordet och hufvudet stödt emot venstra handen. Hans högra hand låg på papperet; och pennan hvilade löst i densamma. Här har jag er dryck, mr Noel, sade hon med vänligare röst, ty hon kände sig vvillig att göra honom missnöjd. Han tycktes ej märka hennes närvaro. Hon gick fram till bordet, för att köa. hans up; märksamhet.. Var han förjurken i så dju, a tankar? Han var död. Slut på femte scenen. ———————