Lovisa togo sig allehanda anledningar att vara inne för uppassningen. Efter middagens slut återvände han till sin goda ländstol vid brasan, och mrs Lecount följde honom. Han återtog. samtalet eller, rättare sagdt, han började ånyo med sina eviga frågor. Men de kommo nu ej så fort på hvarandra som förut på: dagen. De började afmatlas — pauserna blelvo allt längre och längre — de upphörde alldeles. Då klockan var omkring nie föll han åter i sömn. Denna gång var den icke så lugn. Otydliga ord gingo öfver hans läppar, han skar tänderna och kastade hufvudet än åt ena sidan, än åt den andra. Mrs Lecount ställde med afsigt till något buller för att väcka honom. Han såg upp med stirrande ögon och upphettade kinder samt började oroligt gå af och an i rummet. En ny id hade fallit. honom in — tan skulle-skrifva ett förfärligt bref, elt bref af evigt farväl till sin hustru. Huru skulle det skritvas? På hvilket språk skulle han uttrycka sinä känsJor? — Shakespesres kräftfalla ord—skulle, vara ett intet emot hans. Han hade varit offer för en skymfjutan like. En bedragerska hade innästlat sig i hans-ömhet; en orm hade gömt sig vid; hans härd. Hvilka ord skulle nog kunna brännmärka henne såsom hon det. förtjenade? Hari stannade med en qväfvande känsla af vanmäktigt raseri, han stannade och skakade häftigt sin knutna hand i tomma luften. Mrs Lecount afbröt honom med en kraft och beslutsamhet somvoro henne ingifoa af en allvarsam förskräckelse. Efter den pröfvande ansträngning, som varit honom ålagd,: kunde ett -eådant utbrott af-passionerad häftighet förstöra hans hvila under natten och göra honom urståndsatt att resa följande dag. Med största svårighet och