OS Sn ek Se Jernvägspropositionerna. Kongl; Maj:ts nådiga proposition. till rikets ständer, angående statens: jernvägsbyggnader; Gifven Stockholms Slott den 25 November 1862. Forts. fr. gårdagsbl.) Norra stambanan. Frågan om sträckningen för en stambana norr: ut från hufvudstaden har, alltsedan förslag om utförande af större jernvägsanläggningar inom riket för statens räkning först väcktes, utgjort föremål för två väsendtligen skiljaktiga meningar. Den af K. M:t år 1855 förordnade komitå för utarbetande af förslag till jernvägars riktning och anläggningssätt m. m. antog, såsom rikets ständer hafva sig bekant, att den vestra stambanan borde från Stockholm anläggas norr om Mälaren; men då komiten, ehuru erkännande att den kortaste och minst kostsamma sträckningen för norra stambanan otvifvelaktigt vore dess fram: dragande öster om Sigtunafjärden rakt på Upsala och derifrån till Gefle, likväl ansåg olämpligt att leda norra och vestra stambanorna i förening öster om nämnde fjärd till Upsala, hvarigenom vestra stambanan, fill olägenhet för den större trafiken mellan de vestra orterna och hufvudstaden, skulle utöfver behofvet förlängas, samt anläggandet af en stambana på östra sidan om berörde fjärd jemväl utur militärisk synpunkt vore mindre ändamålsenligt, föreslog komiten, i enlighet med dessa åsigter och till besparande af den stora kostnad, som skulle uppkomma genom att låta både norra och vestra stambanorna utgå från Stockholm i särskilda riktningar, att omförmälde stambanor skulle anläggas i en gemensam sträckning öfver Almarestäke till Giresta i närheten af Örsunds å, från hvilken punkt den norra stambanan borde utläggas öfver Säfva, Ramsta.och Qvarnbolund till. Upsala, samt vidare fortsättas i nästan rak linie genom BjörkRR och Tierps socknar öfver Dalelfyven till efle. Sedan chefen för statens jernvägsbyggnader lemnats tillfälle att öfver komitens betänkande afgifva yttrande och derutinnan, på anförde skäl, framställt det sedermera af K. M:t och rikets ständer antagna förslag, att vestra stambanan skulle anläggas söder om Mälaren, och i sammanhang härmed uttalat sin åsigt, att norra stambanan borde utstakas med hufvudsakligt afseende å hvad de norr om Mälaren belägna provinsernas intressen i allmänhet fordrade, samt följaktligen icke framdragas i närheten af Mälaren, på sätt komiten föreslagit, utan deremot från Stockholm ledas öster om Sigtunafjärden kortaste vägen till Upsala och vidare till Sala, samt derifrån utgrenas dels i nordlig riktning mot någon punkt på Gefle —Dalajernvägen och dels, öster om Linde, till Frövi på RIDA banan, yttrade K. M:t, i sin år 1856 till rikets ständer i ämnet aflåtna nådiga proposition, det K: M:t ansåge den norra stambanan så mycket hellre böra läggas öster, i stället för vester om Sigtunafjärden, som densamma i denna riktning blefve 2, mil kortare och anlagd på den. bästa lokalen samt äfven mera tillgänglig för de delar af Stockholms och Upsala län, som i en böjning åt öster. utskjuta mot hafvet samt vore i stort behof af en dylik kommunikationslinie, hvaremot landet på vestra sidan om samma fjärd vore genomskuret af ingående vikar, hvilka underlätta dess förbindelse med Mälaren och hufvudstaden. Att från Upsala, på sätt af komiten föreslagits, fortsätta linien rakt på Gefle, ansåg K. M:t, ehuru banan visserligen derigenom blefve kortast, vara mindre lämpligt; ty dels. kunde den landväga förbindelsen mellan Stockholm och Gefle, mellan hvilka städer sjöled finnes, icke vara af den jemförelsevis stora vigt, som dessa städers förbindelse med de inre delarne af landet, och dels skulle banan, särdeles den norra delen deraf, i en sådan riktning komma allt för nära Östersjön, med uppoffrande af detinre landets intressen, äfvensom de tvenne städernas, hvilkas, välstånd och förkofran till viss grad vore beroende af det angränsande landets; och ehuru K: M:t sålunda godkände ett system, som afsåge att från Upsala draga norra stambanan öfver Sala dels norrut mot Gefle—Dalajernbanan, dels ock vesterut. mot Örebro, och särskildt en bibana till Westerås för upptagande af trafiken med tyngre varor, ämnade att derifrån sjövägen fortskaffas, förklarade sig K. M:t likväl anse att, enär lokalundersökningar blifvit förrättade -endast för vägen från Upsala till Sala, banan då blott borde definitivt bestämmas att framgå till sistnämnde stad, men att afgörandet af frågan om denna banas utgreningar derifrån borde blifva beroende af den ytterligare utredning och de tekniska undersökningar i orterna, som för slutlig pröfning af frågan vore af nöden. Uti sin den 16,September 1857 till K. M:t aflåtna underdåniga skrifvelse, angående föreslagna jernvägsstamliniers utförande, uttalade rikets ständer icke någon mening rörande den för norra