inte fara till Frankrike, till något billigt ställe i närheten af Paris? Till exempel Ver sailles? Eller kanske S:t Germain? Hvarför inte slå sig ned i ett litet nätt och billigt, franskt hus med en liten fransk bonne som kokerska, som inte skulle kasta bort alla hans inkomster i diskämbaret? Skulle det ej vara en liten nätt trädgård också, der han sjelf kunde arbeta och blifva frisk och bespara sig kostnaden at trädgårdsmästare? Det var ju ej någon dum id? Och det syntes ju lofva rätt godt för framtiden — eller huru Lecount? Så pratade han, den stackars, klena varelsen, den eländige, lille mannen. Då skymningen inträdde på den korta Novemberdagen började han blifva sömnig — hans oupphörliga frågor afstannade till slut — och han somnade. Ute sjöng stormen sin klagande vintersång; ljudetafiotsteg och hjulen på vägen nedanför gården saktades; emåningom af till djup tystnad. Han sof, godt. ldskenet kastade sitt ostadiga ljus. öfver hans lilla, skrumpna ansigte, på hans! kraftlöst hängande: händer. Mrs Lecount hade icke förut känt medlidande med honom. Nu började bon att göra det. Hennes mål var vunnet; hennes fördel i hans testamente var befästad; han hade af egen; drift ställt sig under hennes beskydd för framtiden — platsen vid eldstaden var angenäm, öfriga förhållanden vore äfven gyn-: samma för tillväxten af den kristliga kärleken. Stackars kräkX, sade mrs Lecount i det hon betraktade honom med öfverlägsen medömkan, stackars kräk !4 Middagen lifvade honom åter. Vid bordet skämtade han; började ånyo tala om! den lilla, billiga bostaden i Frankrike, pli-! rade och småskrattade samt talade franska ; med mrs Lecount, medan huspigan och.