son; och han skulle hafva tänkt: Hvilket lyckligt hem !? Samtalet, hvilket leddes af Noel Vanstone, bestod som vanligt af oupphörliga frågor och rörde uteslutande honom sjelt och hans framtida planer. Hvart skulle Lecount föra honom med sig, då de reste följande morgon? Hvarför till London? Hvarför skulle han stanna i London medan mrs Lecount for till S:t Crux för att lemna amiralen brefvet och testamentet? Var det emedan hans hustru kunde komma efter honom, ifall han reste med till amiralen? Ja, ja, det vore kanske inte så omöjligt. Och derför var det då som han borde få en säker bostad i närheten af mr Loscombe, der inte hon kunde få reda på honom? Hvarför just i mr Loscombes grannskap? Aha, jag mycket sannt! — för att få veta hvad lagen kunde göra för att hjelpa honom. Skulle lagen kunna befria honom från denna hycklerska, som bedragit honom? Hur ynkligt att nte Lecount visste det! Skulle lågen säga att han ännu en gång hade farit och gift sig emedan ban och bedragerskan hade lefvat som man och huetru i Skottland? Var det sannt som han hört att ett förhållande som offentligt synte3 såsom ett giftermål, äfven var giftermål i Skottland? Så grufligt ledsam Lecount var som kunde sitta här och säga att hon inte visste det! Skulle han stanna länge ensami London utan någon arnan än mr Loscombe att tala med? Ville Lecount komma tillbaka till honom så snart hon hade lemnat de der vigtiga papperen i amiralens egna händer? Ville Lecount ännu anse sig vara i hans tjenst? Goda Lecount! Förträffliga Lecount! Nå, när nu alla dessa juridiska angelägenheter väl voro förbi, hvad skulle de sedan göra? Hvarför inte lemna detta ryeliga England och åter resa utomlands? Hvarför