Prestes andet. å Följande nya motioner väcktes af: -) Prosten Janzon, cm lekmannaverksamheten: a i inom kyrkan ordnande. s n) Doktor Forssell, om ändringar i kongl. förord. å I ningen af den 7 December 1860, om vilkorer e för bränvinsförsäljning. 1 Doktor Lindgren: 1:0, om 1500 rdr årligt an a i slag under nästa statsregleringsperiod åt artisten Mandelgren för afteckning af kyrkliga monu1 I menter; 2:0, om pension åt prosien Vinges enka och 4 döttrar, 150 rdr åt hvardera årligen; 3:0, om löneförhöjning åt intendenten vid landtbruksakademiens experimentalfält. Biskop Bergman, om anslag till lön åt ny lärare i lefvande spräk vid Hernösands elementarläroverk Kyrkoherden Otterström: 1:0, om öfverlåtelse af en kronotomt åt Warola socken i Skara stift; 2:0, att prestmans embetsexamina må anses atIslutade med examen inför teologiska fakulteten vid akademien. I Doktor Runsten, om vissa ändringar i bevill j ningsförordningen. Doktor Nordlander: 1:0, om pension af 1000 rår åt landshöfding Montgomerys enka; 2:0, om 500 rdr d:o åt postinspektor Tinnerholms enka. Doktor Landgren: att rikets ständer måtte hos KE. M:t anhålla om undersökning af landsvägen från Enånger upp genom Westernorrland, och om upprättande af kostnadsförslag till ny väg samt anslag till dess underhåll. Kyrkoherden Ternström, om 100,000 rår anslag till utvidgande af läroverket i Kristianstad m, m. Doktor Säre, om ändringar i kongl. förordningen, om vilkoren för bränvinsförsäljning. Doktor Wensioe, om 500 rdr årlig förhöjning åt 4 lektorer vid hvardera af Stockholms 5-klasi läroverk, så att deras löner må blifva 3500 rdr. Doktor Bjirkman, om förändring af Norrtelje läroverk från 2till.3-klassigt och anslag till löner åt nya lärare. Borgarestånder. Vid föredragningen af hr Witts motion, om att riksstånden måtte hos K. M. anhålla, det han ville låta utarbeta och rikets näst sammanträdande ständer förelägga ett förslag till skogslag, grundadt på den principen att skogen ej eges af oss, men af våra efterkommande, uppstod en stunds diskussion, för hvilken vi gå att här i korthet redogöra. Hr Carlsson anmärkte att det vore ett särdeles behjertansvärdt ämne, som blifvit genom denna motion vidrördt. Trodde dock icke att det mål, motionären åsyftat, kunde på denna väg nås. Bäst vore att söka verka på öfvertygelsens väg. Och med denna grundsats för ögonen hade talaren uppsatt en motion, den han nu anhöll att få föredraga. i Sedan detta blifvit beviljadt, uppläste talaren sin motion, som hufvudsakligen afsåg att skogshushållningsläran skulle vid våra landtbruksskolor föredragas, samt att åt dessa läroverk skogsIDE skulle anvisas, på det. eleverna: skulle praktiskt kunna inhemta det vigtigaste af skogshushållningen. r Muorön ansåg att man genom en sådan. gstiftning, som motionären önskade, skulle göra ett ingrepp i eganderätten. Om ej skogen får j skeppas, har den föga värde, derföre bör tullen; på sparrar vara låg, eller helst ingen alls. Till en förbättrad skogshushållning kunde man endast komma på öfvertygelsens väg, samt genom attåständerna ansloge medel till skogarnes vård. r Ljungberg instämde lifligt i motionens syfte, men kunde icke anse hr Witts förslag ändamålsenligt. Det är obestridligt att våra skogar vanvårdas och att hushållningen dermed bör på annat sätt ordnas, Afverkningen bedrifves till det öfvermått, att man icke blott öfverskrider landets, med afseende på skogens framtida bestånd, befintliga tillgångar, utan äfven exporterar trädvaror 1 qvantiteter, som öfvergå de största konsumtionsorters behof. De allmänna skogarne utgöra i vårt land blott en obetydlig del — ungefär 2 procent — af landets ytvidd, då sådana skogar i flere andra länder uj.ptaga en tiondedel och ända till en femtedel af arcalen. I följd deraf är hushåliningen med de enskilda skogarne, hvarifrån den ojemförligt största delen af våra byggnadsmaterialier och vårt j bränsle måste hemtas, af yttersta vigt. Men ehuru, sedan århundradets början, trenne komiteer varit för denna frågas behandling nedsatta och snart 10 år förflutit sedan den sednaste ufgaf sitt betänkande, hafva vi ännu icke kommit längre, än att 18(5 års bristfälliga skogsordning fortfarande är den gällande. — Att då, efter det såväl nyssnämnde komit som kongl. skogsstyrelsen till regeringen inkommit med försag, men denna icke synes benägen att någon propasiti on i ömnet afgifva, ånyo ingå till K. M:t med den af hr Witt föreslagna anhållan om J position till nästa riksdag, anser jag både v olämpligt och föranleda tidsförlust; hvaremot :ct är min afsigt att in!:omma med motion om untagande af ina een bong förslag med vissa : mig nödiga ansedda förändringar. Tal. anyvg emellertid hr Witts motion innehålla en nyttig väckelse till frågans återupptagande, och at, cm vi icke snart vidtaga åtgärder till införande af en förbättrad skogsvård, våra nya jernvägar tor:le få föga att transportera. Utan skog kande nemligen, i ett bergland, intet produceras. Hr BEkoret fann det naturligt att ämnet betraktades olika af olika talare, allt efter de or:cr hvarifrån de äro. I Norrland lemna skogarrc ännu jemförelsevis god tillgång samt rika tillttllen till skeppning; i södra Sverge äro de åter, såsom motionären skildrat det, illa åtgångna. För vårt fädernesland äro emellertid skogarne af yttersta vigt. Ville t. ex. påminna om huru mycket de klimatiska förhållandena af dem äro Leroende. TrotldE derföre allt hvad staten och ständerna kunde till deras skydd åstadkomma vara både nödvändigt och nyttigt. Hr Staaff trodde motionen på sätt och vis obehöflig, då skogsstyrelsens förslag helt sökert snart kommer under ständervas ögon. Talaren var visst ingen vän af inskränkningar i den enskildes rätt, men trodde dock att man icke fick vara så mycket vän af vackra teorier, att man ej såg sakerna sädana de äro. Och våra skogar tro verkligen illa medfarna. Der skogshushållninen borde vara bäst är den sämst. Visste ztt der hemmansegarne sålt skogshemman till köpmän, hade skogen genast blifvit spolierad och ER rd nat BE DA DES utskeppad, och det är just den orimligt uppdrifna, men vinstgifvande exporten af skogsprudukter, som förstör skogarne. Denna export är till och med större än behofvet hos dem, tiil hvilka våra skogsprodukter exporteras. Några åt ärder måste vidtagas för att i nödfall tvinga till en rationellare skogshushållning; och talaren trodde att högre tullsatser betydligt skulle bidraga att hämma det onda. Hr Rigderstad instämde med hr Murn. Endast så vida en vara fritt får försäljas, har densamma värde. Så ock med skogarne. Derföre måste man vakta sig att lägga band på den fria bestämmelserätten i detta fall. Emellertid ansåg talaren också att vår skogshushållning har flera brister, hvilka man dock ej på den af motionären föreslagna väg kan eller bör afhjelpa. Hr Gabn instämde i allo med hr Muren: Det irsta, som kan hända, är att den dag kommer, ldå vi för en längre tid få ondt om skog. Och då, när skogsprodukter stå dyrt, komma vi nog också till en bättre skogshushållning. NödvänFIRADES BAS DE SE