ATT, md VA RARE RER JET J-MGALEKE MARG BANAR VI AGSAA bifve det äfven lättare att besätta lärareplatserna De jurister, som egna :sig åt universitetet, är 2 antingen män med enskild förmögenhet eller de inskränktaste lefnadsbehof. Ökas antalet af pro ffessorerna ytterligare, blir det redan nu svåra n besättandet naturligtvis ännu svårare. -Man invänder mot den föreslagna flyttningen att deri: genom universitetet förstöres. Med all respekt för dylika satser vore de endast ofruktbara teorier. Talaren skulle likväl vara den förste, som u gaf sin röst till hela universitetets hitflyttning. Sedan hr von Koch ytterligare utvecklat detta mne och upprepat sina skäl, framställde han till motionen ett amendement af innehåll, att ständerna måtte hos K. M:t anhålla om de ju I ridiska fakulteternas hitflyttande före 1864 års Ni början, att professorernas löner bestämmas till . 16000 rdr och att det af grefve Hamilton begärda aj anslaget derföre måtte kas till 12,000 rdr. Några praktiska svårigheter för utförandet anså tal. ej förefinnas. Här hafva vi redan förut god tillgång på utmärkta juridiska biblioteker, och i fall ej andra lärosalar kunna anskaflas, fireslogs dertill begagnande af kollegiernas sessionssalar, der föreläsningar skulle hållas på eftermiddagarne. Den för hvarje jurist nödvändiga allmänna humanistiska bildning skulle fortfarande inhemtas vid universitetet och ådagaläggas genom absolverad s. k. juridisk-filosofisk examen. Grefve Hamilton sökte försvara sin motion. Den nyttiga täflan, som nu förefinnes mellan de begge universiteterna, skulle genom utförandet af hr v. Kochs projekt försvinna. Hufvudmålet, den juridiska le ningens förbättring, undanskjutes. I flera andra länder t.ex. Tyskland har man icke ansett nödigt att hafva juridiska läroanstalter i hufvudstäderna För 200 år sedan hade äfven vi de utmärktaste jurister, men då TT var äfven proportionen mellan lärarne och deras Jarbete bättre, och hoppades motionären att genom ökande af lärarnes antal förhållandet skulle blifva annorlunda än nu o. 8. v. Motionen remitterades härefter till statsutskottet. Öfver hr von Kochs motion om upphörande af qvarnoch sågräntan uppstod en diskussion, för hvilken vi i korthet redäptra: Frih. R. Cederström anmärkte att man icke föreslagit någon nedsättning i mäldafgiften, motsvarande de förmåner, som man nu ville bortskänka, och för att bespara qvarnegare och qvarnegarinnor en sviken glädje yrkade han nu genast afslag. Grefve Uggas och frih. A. C. Raab förordade deremot förslaget, yrkande den förre derjemte att samtidigt med räntans borttagande de hinder för qvarnegare, som uppstå genom qvarntullens bestämmande af konungens befallningshafvande, skulle undanrödjas. Den sednare framhöll isynnerhet fördelen för landet af att nya qvarnar lättare anläggas samt orimligheten att vilja hafva tvång på en näring, sådan som den ifrågavarande. Grefve C. G. Mörner ville icke medgifva räntans borttagande på annat vilkor än att den amorteras eller kapitaliseras. Ett så stort kapital bör icke bortskänkas. Det går ju an för qvarnegare att nedlägga qvarnen, om han anser sig för högt beskattad, och de friheter för vissa onera han nu åtnjuter borde åtminstone försvinna ifall räntan upphör. Hr von Koch visadeskilnaden emel:an en qvarnränta och vanlig grurdränta. Bygger man t. ex. en bomullsfabrik är man fri från all grundränta, icke om man anlägger en qvarn, hvilket ju är obilligt. Hade åtskilligt att invända mot grefve Mörners förslag till kapitalisering. Det vore ungefär detsamma som man velat kapitalisera den numera upphäfda orimliga s. k. saluaccisen. Motion2n hade icke blifvit framställd i några qvarnegares eller qvarnegarinnors intresse, utan i svenska allmänhetens. Beklagade att han vå gat mot sjelfva direktören för landtbruksakademien förfäkta landtbrukets intresse, men detta vore icke först. gången. Tal. ingick derefter i en Rn gr kritik öfver grefve Mörners upptr dande i tulloch näringslagstiftningen, medan han ännu tillhörde konseljen. Hr E. Nordenfeldt, som förklarade sig icke hysa någon särdeles miskund med qvarnegarne men med dem, som anlägga nya qvarnar, berättade cxempel på de trakasserier, för hvilka de äro utsatte. Instämde med motionären att en skatt, utgörande , af bruttoinkomsten, är orimlig. Grefve Mrser hade icke från en så gammal jurist som hr von Koch väntat sig en granskning af hans verksamhet som statsråd. Kons tutionsutskottet hade redan förut undangjort sådant och skulle dåligt hafva skött sitt uppdrag om det lemnat obeifrad en så grof förseelse, som hr von Koch mot grefven insinuerat, att icke hafva ställt sig ständernas beslut till efterättelse. Den bevillning, som man föreslagit till ersättning för räntan, utgjorde blott ,, af hvad man ämnar bortskänka. Efter denna diskussion remitterades hr von Kochs motion till statsutskottet. Hr von Mentzer hade väckt motion om att den del af bränvinsförsäljningsmedlen, som nu ingå till kommunerna, för framtiden måtte ställas till landstingskassornas disposition. Häröfver uppstod en ganska liflig debatt, Hr SS. von Troil framställde att, ifall hushållssällskaperna skulle mista medlen, som de använda till nyttiga företag, sådant icke måtte ske så hastigt, att dessa gagneliga arbeten afbrytas. I många städer hade man användt pengarnatill gasverk och vattenledningar, hvilka skulle komma i en bekymmersam ställning om denna inkomst med ett penndrag borttagas: Önskade derföre att inkomsten måtte aflösas så att städerna måtte få någon ersättning. Frih. D. von Schullsenheim instämde med motionären och ansåg sig förpligtad attlemna en skildring af våra småstäders kommunala tillstånd såsom det verkligen är. De voro ingenting annat än ruttna köpingar (rotten boroughs) som ursprungligen blifvit anlagda till förtryck för kringliggande landsbygd. Skildrade detta förtryck sådant det förekom i Gustaf I:s handelslagstiftning, samt deras nuvarande usla tillstånd. Handtverkerierna äro i lägervall; man kan icke i dem få eit plagg sydt, som någon af riddarhusets medlemmar skulle vilja bära, icke en). soffa stoppad eller en haka rakad. Devore med ett ord ingenting annat än större jordbrukande byar, der ingen annan näring trifves än krognäringen. Omtalade derefter huru ovärdigt dei motionen omänmnda medel i diverse städer blifvit använda och yrkade på reduktion af den jord, som städerna tillskansat sig. Somliga hade t. ex gifvit en Middag till drottning Kristina, hvilken då af tacksamhet skänkt dem jord, med vilkor att derpå skulle odlas krapp och tobak m. m. till handtverkeriernas uppbringande. Tal. hade dock aldrig på dessa åkrar funnit annat än potatis. Det är nödvändigt att landstingen på allt sätt gynnas, äfven derföre att i-dem ligger möjligheten till en blifvande represenationsförändring. Hoppades en rättvisare fördelning af bränvinsmedlen och önskade motionen all framgång. Hr E. Nordenfelt förenade sig med hr von Troil. Städernas rätt att åtnjuta medlen grundar sig på gammal häfd. Ville icke bestrida att fördelningen för närvarande kunde anses obillig, men man borde väl icke heller på engång taga allt: från städerna. Unnade gerna landstingen något, q men de kunna jemföras med en uppväxande ! menniska; det vöre icke klokt att i-en sådans r it