GÅRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENA. Ridderskapet och adeln. Enligt löfte återkomma vi i dag. till en redo: görelse för det vigtigaste, som i gårdagens för middagsplenum förehades. Från presteståndet hade anländt kommunika: tion af dess diskussion öfver K. M:ts förslag till straftlag, före dess remitterande till utskott. Med anledning af de stränga anmärkningar mot vissa delar af förslaget, hvartill det högvördiga ståndet ansett sig befogadt, uppträdde justitiestats: ministern frih. De Geer med ett försvar. Hans yttrande var af ungefärligen följande innehåll: Med erkännande af presteståndets varma nit vore dock åtskilliga af dess anmärkningar min dre befogade, nemligen att straffbestämmelserna för brott mot sedligheten samt för eder och svor: domar skulle vara alltför lindriga. Mot påstå endet att motiverna äro byggda på slappa grund: satser och beräknade på att skydda lösaktighe ten måste talaren kraftigt protestera. De flesta länders lagar mot sedlighetsbrott hade blifvit allt mildare, ty erfarenheten visar att gudsfruktan och sedlighet icke befordras genom stränghet. Endast a lagbrott böra beifras, icke laster och ogudaktighet, såvida de ej uppväcka allmän förargelse.. Man hade äfven sagt att böterna för sabbatsbrott äro för lågt satta och traffet. för svordom alltför lindrigt. De förra ro dock föreslagna ända till 1V gånger högre än nuvarande bestämmelsen, och hyste talaren den fruktan, att detta förslag kommer att röna motstånd, ehuru i motsatt riktning. I afseende på eder å allmänna vägar m. m. finnes tillräckliga ansvarsb mmelser; på krogar och dylikaställen uppväcka de mindre förargelse. I må rande våldtägt m. m. hade alimänna åklagaren blifvit utesluten och saken gjorts beroende af endast målsegaren ; orsaken till detta undantag är att åtal gör förlikning omöjlig. Man borde ifven besinna att i dylika fall enligt allmänna iöreställn.ngssättet skammen drabbar lika mycket den oskyldige som den skyldige. Talaren bemötte derefter anmärkningarne att misshandling och förolämpning mot qvinna icke skulle vara wullckligt behjertåde och visade att nöliga straffbestämruclser finnas för Aessa brot. Beträffande konkubinatet, hvarom nu åberopats att det i Norge anses såsom ett brott, hvi!ket är belagdt med straff, hade man här kommit till let resultat, att så icke bör ega rum, emedan man ansett aft det allmänna såras i sin sedlighetskänsla genom offentliggörandet af hemliga taster. Hvilka ndaler skulle också icke upp: komma genom försök att förebringa bevisning i dylika fall! Det vore derföre i sedlighetenseget mtresse bäst att icke upptaga sådana förbrytcl ser, hvilkas juridiska karakter är svår att upp lraga. Talaren slutade med förklarandet af sin sfvertygelse att sedhgheten bäst skyddas genom ut i den civila lagstiftningen .se qvinnan till sodo och genom att utvidga hennes medborgoriva rättigheter gifva henne sin rätta plats isamhället. Vid anmälan af grefve K. A. Hamiltons motion om stiftandet af en ny juridisk profession vid hvartdera af rikets universiteter, anmälde sig hr von! Koch och motsatte sig förslaget. Talaren bestred icke behofvet af en förbättrad juridisk bildning, .men hyste med motionären olika åsigter om de medel, som härtill böra användas. Det ginge ej genom ökandet af professorernas antal, utan ändamålet vunnes vida bättre och billigare genom upprättandet af en juridisk högskola i hufvudstaden, till hvilken de juridiska fakulteterna från universiteterna skulle flyttas, för hvilken åtgärd skälen vidlyftigt utvecklades.