Aftonbladet – 26 november 1862, sida 3

hedersman ingalunda borde bära skulden för. Ni både förvånar och bedröfvar mig, sirX, sade mrs Lecount. Jag besvär er att söka lugna er. Jag skall med nöje stanna, om ni så önskar; jag vill dröja qvar öfver nåtten för er skull. Ni behöfver hvila och lugn efter denna svåra dag. Kusken skall jag genast skicka bort, mr Noel. Jag skall sända med :honöm en litenbiljett till värden på hotellet, der jag bor, och vagnen skall komma tillbaka hit i morgon bittida med en annan kusk. Hennes ord muntrade åter upp honom litet. Han torkade sina ögon och kysste mrs Lecounts hand. Jas, sade han matt, skicka bort kusken och stanna qvar; här, ni förträffliga, goda varelse! Kör bort den druckna karlen och kom genast in igen. Vi skola göra det trefligt åt Oss här vid eldstaden, Lecount, och äta en liten god middag och återkalla fordna tider, så godt vi kunna det. Hans svaga stämma blef osäker; han tog åter sin plats framför spiseln och smälte i tårar af rörelse. Mrs Lecount lemnade honom för en minut, för att skicka tillbaka vagnen. Då hon åter kom in i förmaket, sträckte han ut handen efter klocksträngen för att ringa. cHyad behagar ni, sir?4 frågade hon. Jag vill säga till om att ert rum ställs i ordning, svarade han. Jag önskarsvisa er all möjlig uppmörksamhet, Lecount. Ni är ofantligt god, mr Noel, men dröj hågra ögonblick. et kan blifva till nytta att få undan alla dessa papper, innan någon af tjenstfolket kommer in igen. Om ni vill lägga in testamentet och det förseglade brefvet i samma kuvert och skrifvå en utanskrift på det till amiralen, så skall jag svara för att det riktigt kommer i hans händer,