Aftonbladet – 26 november 1862, sida 2

Franska pressen om Skandinaviens förhållanden. I. La Patrie? fortsätter i numret för den 15 dennes sina skandinaviska betraktelser uti en artikel med rubrik: ?Om Sverges roll i det skandinaviska förbundet? : Då vi i föregående uppsats sökte nog: grannt beskrifva karakteren af den skandinaviska föreningen eller rättare förbundet, visade vi hurusom hvartdera af de folk, hvilka skola bilda detta förbund, är allvarligt sinnadt att både upprätthålla sin politiska sjelfständighet och sin nationella individuaitet. Utom denna för alla tre folken gemensamma riktning, och som gifver förbundet. dess egendomliga karakter, medför hvart och ett af dem i förbundet sina utmärkande egenskaper och drag samt representerar i denna, efter så mycken split och strid lyckligt försonade grupp, ett olika element, som det är af vigt att undersöka och känna. Om utsigten till ett förbund åtminstone hos vissa personer i Sverge framkallar tankar på supremati, hvilka oroa och såra dess grannar, så kan man med ännu mera skäl förebrå norska demokratien att den alltför ofta ådagalägger något af den skuggrädda fåfänga och det högmod som utnärka nordamerikanerna. Utan att vara orättvis kan man äfven förebrå dem att stundom hafva förbisett hvad de äro skyldiga känslan af den skandinaviska solidariteten. Så har den flera gånger vägrat sitt understöd åt regeringens afsigt att gifva armen och flottan lämplig styrka. Denna motsträfvighet, dessa afslag å försläg som: fullkomligt öfverensstämt med de förenade rikenas intresse, hafva väckt starkt missnöje i Sverge, som deraf dragit den slutsatsen att det ej skulle kunna räkna på Norge i kritiska tider och vid gemensam fara. Vidare hafva de ultra konservativa i Sverge begagnat dessa afslag som argument mot hvarje förändring, som gått ut på att närma Sverges grundlag till Norges: Viljen I förskaffa ert land en såcan regering, ha de sagt åt:den liberala sidans anhängare. En egoistisk och snålstyrelse, under hvilken Sverge, i stället för att återvinna sin fordna rang bland Europas folk, skule snart se sig bragt till ett. aldrig förr spordt djup! I bredd med denna wmisstänksamma demokrati kan Danmark anses i förbundet representera det borgerliga elementet. Danska folket är obestridligt ett af de mest upplysta i Europa. Elementarkunskaperna äro spridda bland alla samhällsklasser och dessutom eger landet ett stort antal utmärkta män inom alla vetandels grenar: det har frambragt lärde, filosofer, konstnärer och skriftställare af första ordningen. De fria åsigterna äro mycket utvecklade der och det konstitutionella systemet har blifvit en nödvändighet. Danska folket är sett tappert folk och har sednast ådagalagt det under sin strid mot Tyskland, men detta oaktadt skyr det djerfva företag, så att om man än kan kalla Köpenhamn för Nordens Athen, så är det ej Miltiades eller CimonsAthen man vid jemnförelsen må tänka på — hvilket för öfrigt icke är sagdt som en förebråelse. Det fins lyckligtvis annan ära ett skörda än den som vinnes genom att skära lagrar på slagfältet. Det är känslan af en förestående och allRE ÅR VE SN RETT EET ANNE SOLAS