Aftonbladet – 26 november 1862, sida 2

afen hr Dela Court, hvarjemte hr W. Barke är utnämnd fill adjungerad direktör. ett af direktionen och kommissarierna utfärdadt cirkulär uppgifves att sedan Mars äro bokförda en premieinkomst af 709,917 fl.; medan under samme period anmälts brandskador för 408,647 fl. samt att försäkringskapitalet utgör 284,950,860 fl. — Enligt finska generaltulldirektionens berättelse om Finlands handelsbalans för sistlidet år har värdet af landets export till utrikes orter under sagde år, inberäknadt kalkylerad handelsoch fraktvinst, utgjort för varor, utförda till. Sverge och Norge 1,433,006: 65, och till andra utrikesorter! 4,596,678: 53, hvartill kommer den influtna exporttullen 47,575: 54 eller tillsammans 6,077,260: 72: -Deremot har importen, efter afdrag af beräknad handelsoch fraktvinst, uppgått för varor från Sverge och. Norge till 927,097: 69 och från andra utrikes orter till 5,891,713: 53 eller tillsam-i mans 6,818,811: 22. Om härifrån afräknas; importtullen —1,612,241 : 10, så utgöra: 5.206,570: 12 landets verkliga utgift för in-1 förda varor. Och öfverstiger således värdet af de exporterade varuartiklarne importens värde med 370,690 rub. 60 kopek. Beträffande handelsrörelsen på Sverge och Norge, har värdet af utförda varor uppgått till närmare dubbelt emot föregående årets samt införseln till något högre belopp än förut. Med öfriga utrikesorter har handelsrörelsen och sjöfarten under år 1861 varit af vida större omfång än föregående året. Hvad åter angår trafiken med ryska orterna och särskildt sjöfarten öfver saltsjön och Ladoga, har rörelsen å denna väg, såvidt importen rörer, varit vida större än förut, samt exporten äfven öfverstigit förra årets. — Fransmännen anse sin domstolsorganisation vara den bästa i verlden, men följande sorgliga rättegångshistoria tyckes bevisa, att allt ej är så bestäldt i detta afseende, som det borde vara, och isynnerhet väcker det verklig häpnad att erfara, huru det tillgår i vissa franska fängelsers ransakningshäkten. En gift qvinna, vid namn Gardin, blef den 13 Augusti 1861, hufvudsakligen på grund af egen bekännelse, dömd såsom fadermörderska till 20 års tukthusstraff (dödsstraffet förvandlades till detta straff i anledning af förekomna mildrande omständigheter). Emellertid blefvo sedermera de två verkliga mördarne upptäckta och dömda. Den första domen har således måst upphäfvas. Af det derförionan med den oskyldigt dömda anställda förhöret finner man, att hennes bekännelse, som utgjorde hufvudskälet för hennes fällande, på äkta medeltidssätt blifvit henne aftvingad genom tortyr, visserligen ej bestående uti glödgade tänger, sjudande-olja eller tumskrufvar, men deremot i hennes fängelses beskaftenhet och hennes: behandling der. Den olyckliga befann sig dag och natt ensam i ett litet rum med stengolf, hvilket erhöll dager och luft endast genom en helt liten glugg, som dock ej vette utåt, utan till ett ej synnerligen ljust yttre rum. Hon låg oafbrutet i två månader under vintern uti detta rum, och om dagarne fråntog man henne den halmsäck, som, utom ett för visst ändamål bestämdt ämbar, utgjorde hennes enda husgeråd. Den arma måste således i kylan och mörkret antingen stå eller sitta på stengol!fvet, och till på köpet befann hon sig i grossess i fjerde månaden! Under hela. denna tid såg hon blott en qvinna, som bar till henne mat och hvarje gån intalade hentie, att om hon bekände, skulle hon komma ur denna håla, en ransakningsdomare, som ledde undersökningen med orubb lig öfvertygelse om hennes brottslighet samt. slutligen föngvaktaren, som släppte ut henne i fria luften, när, såsom han sjelf sade, vä dret var derefter, samt en gång iklädde henne tvångströja, emedan hön sönderrifvit sin halmsäck och misstänktes ämna begå sjeltmord. Var det väl då att undra på, att en qvioda, isynnerhet i hennes tillstånd, slutligen greps af förtviflan och bekände sig brottslig. Ännu var det ej nog härmed. Vid den sednare undersökningen sökte generalprokuratorn, oaktadt de verkliga mördarne redan fått sin dom, få den arma, så mycket pinade qvinnan förklarad skyldig; hon hade, påstod han, haft för afsigt att begå mordet och vore således i alla fall skyldig inför Gud. Hvad skall man väl tänka om ett dylikt -misskännande af do maremaktens uppgift! — Kommerskollegium har utfärdatsju års patent åt handlanden J. W. Hjerpe å af honom uppfunna förbättringar i blandningen af massa till s. k. säkerhetselddon — Inför handelsoch ekonomikollegium försåldes i går efter derom särskildt gjord anmälan, å offentlig auktion, en bränvinsminutering3rättighet här i staden efter den derför fastställda minimiafgift 800 kannor årligen, hvarje kanna beräknad till 25 öre rmt, och inropades densamma af destillatorn F. B. Kuhl. Elfva dylika rät