Aftonbladet – 25 november 1862, sida 2

för att besinna hvad hon hade sagt. Saken hade med så mycken klarhet blifvit framställd; utgången hade så tydligt blifvit tecknad, att han utan svårighet och genast fat tade hennes mening. tJag ser allt, sade han och knöt hämndgirigt sina händer. J:g förstår, Lecount! Hon skall icke hafva ett enda öre. Säg mig blott hvad jag bör göra, skall jag lemna allt åt amiralen ? Han tystnade och besinnade sig litet. Nej, återtog I an; Edet är samma fara vid att lemna det åt amiralen som om jag gaf det åt George. Det är ingen fara dervid, mr Noel, om ni vill följa mitt råd. tHvad är då ert råd? Följ er egen åsigt, sir. Tag åter pennan och testamentera allt till amiral Bartram. Mekaniskt doppade han pennan i bläckhornet, och dröjde derefter ännu en stund. Ni skall få veta hvarthän jag vill föra er, innen ni underskrifver ert testamente, sir, sade mrs Lecount. Låtom oss under tiden vinna hvarenda tumsbredd af fiendens mark som det är oss möjligt, medan vi gå vdare. Jag önskar att testamentet skall skrifvas alldeles färdigt, innan vi öfvergå till något annat. B rja er tredje paragraf, mr Noel, under den mening der ni lemnar mig mitt arf af femtusen pund. Hon dikterade den sista, vigtiga parsgrafen i testamentet (ur konceptet som hon egde) i följande ordalag: Hela återstoden af min efterlemnade förmöge: het, efter afdrag af begrafoingsomkostnader cch liqviderande af mina lagliga skulder, testamenterar och gifverjag åt konter-amiralen Arthur Everard Bartram, min ofvannämnda executor, att af honom användas till det bruk som han sjelf fioner lämpligt.4 Pgenhändigt undertecknadt och försedt med mitt sigill, den tredje November, år aderlonhundra och fyratiosju, at Noel Van: