Aftonbladet – 25 november 1862, sida 2

Kom blott upptäckte i I d puoa farliga kiligen oskadmisstankar och flendtliga enslag. ihåg den der flaskan, som hennes rum deruppe, och qvinna i -okannigtict och f NN så länge det låter sig gi Se der mi:t råd, mr Noel, i så få och iydlea ord eom möjligt. Hvad säger ni nu, sh? År j:g inte nästan lika skarpsinnig, på mitt vis, som er vän mr Bygrave? Kan ej äfven ij intrigera ett litet yrand, så snart ändamålet med mina intriger ligger i att befordra ert bästa och beskydda edra vänners fördelar? ? Noel Vanstone, som nu slutligen fick tillstånd att yttra sig, utiryckte sin beundran för mrs Lecount precist i samma ordalag som han vid ett föregående tillfälle hade begagnat, då han skulle uttala sina loford öfver kapten Wragge. Hvilket förträffligt hufvud ni har!4 — ljödo hans ord, då ban, full af tacksamhet, hade talat till mrs Lecounts bittraste fiende. Hvilket förträffligt hufvud ni har!4 ljödo hans tacksägelser äfven nu till mrs Lecount sjelf. 8ålunda mötas ytterligheterna och så yttruv sig stundom en narrs grundlösa, obegränsade bifall. Gif mitt hufvud tillfälle, sir, alt förljera det bifall som ni täcks yttra, eede mrs Lecount. Brefvet till amiralen är ej skrifvet ännu. Ert testamente här är likasom en kropp utan själ — gom en Adam utan en Eva — innan brefvet är färdigt och lagd vid dess sda. Ännu litet mer dikterande af mig, ännu litet mer skrifvande af er — och vårt mål är vunnet. Förlåt mig, Brefvet måste blifva längre än hvad testamentet är; vi få lof at! bafva ett ark postpapper af större format dertill. . Skrifportföljen blef genomletad och några ark brefpapper funna, som passade för det ifrågavarande ändamålet. Mrs Lecount började ånyo diktera och Noel Vanstone fattade åler pennan. I Forts. följer.)