Aftonbladet – 24 november 1862, sida 3

ET äg ggr AR byt ten te Pt NR a NT nom nedsättning å gevärspriset och långa betal ningsterminer efterhand bereda tillfälle till inträde för mindre bemedlade, så är dock knappast troligt att detta någonsin kan ske i stor skala. Den beväpning i massa, som är ett oundgängligt vilkor för landtstormens verksamhet, torde således svårligen afskarpskytteföreningarne, och framför allt icke på landsbygden, hvilket är så vigtist, kunna åvägabringas. Denna beväpning är det just som staten bör förbereda, genom att i möjligaste mån underlätta inköpet af gevär för mindre bemedlade — ty skänkas böra de aldrig — och detta hufvudsakligen genom försäljandet af de i godt skick befintliga gevär af nu bruklig modell, som blifva disponibla, allt efter som armån och beväringen förses med sådana af nyare modell. i Men denna af staten ombesörjda folkbeväpning, som bör fortgå parallelt med skarpskytteföreningarnes, måste verkställas redan under fredstid; Ty vid utbrottet af ett krig är det för sent. Krigsstyrelsen har då hvarken tid eller till fälle att egna sig deråt i den stora skala som är nödvändig. All möda och omsorg måste då egnas åt armens och beväringens vederbörliga utrustning. Enligt inhemtade officiella uppgifter finnas för närvarande i Sverge omkring 206,000 soldatgevär. Häraf äro ungefär 45,000 af äldre modeller och försedda med flintlås samt till exercisgevär användbara, fastän till krigsbruk odugliga. Det är af dessa gevär, som skarpskytteföreningarne skulle få sina exercisgevär. I förbigående må nämnas att de, som till låns redan blifvit utlemnade, uppgå till närmare 4000. 3 Af de återstående till krigsbruk dag gevären äro omkring 8000 utlemnade till Gotlands nationalbeväring, 10,000 äro äldre flintlåsgevär, samt omkring 43,000 refflade gevär af åtskilliga modeller med knallhattslås; slätborrade med knall hattslås finnas 100,000, hvaraf närmare 26,000 äro utlemnade åt armen och 74,000 i förråderna. Dessutom beviljades vid den förflutna riksdagen medel till anskaffning af 12,000 refflade gevär af nyaste (1860 års) modell, hvaraf 4000 årligen skulle levereras; af dessa ingå 2000 bland de förut nämnda refflade gevären (se bilagde uppgift). Ofvan hafva vi sett, att svenska armen vid mobilisering i första linien blott antages kunna uppsätta 50,000 man. Häraf äro omkring 42,000 man infanteri, hvaraf dock 2000 äro befäl eller spel, som ej bära gevär. För återstående 40,000 man finnas redan 43,000 refflade gevär af äldre modell. Den öfverblifna exercerade beväringsstyrkan, både vid landtoch sjöförsvaret, uppgår till 83,000 man. För dessa finnas de 100,000 krigsdugliga slätborrade gevären med knallhattslås. Äfven om man antager att krigsstyrelsen skulle behöfva hela denna beväringsmasså, hvilket likväl, enligt hvad man ofvan sett, är föga troligt, så uppstår dock ett betydligt öfverskott. Jag vill duck antaga att det nuvarande gevärsbeloppet är behöfligt för armån. Men sedan sista riksdagen tillkomma årligen — från början af innevarande år, då inleveringen vidtager — . 4000 gevär af nyaste modell, och detta fortgår, om innevarande riksdag lemnar samma ar som den föregående; 4000 äldre gevär med knallhattslås blifva följaktligen årligen disponibla. Det är på grund häraf, som jag vågar föreslå: 3:0. Att, såsom en inledning från statens sida till en allmän nationalbeväpning, från början af år 1863 bland folket årligen mätte spridas 4000 slätborrade gevär med knallhattslås enligt följande grunder: a) Spridningen börjar i de län, som vid ett änfall öster ifrån äro mest hotade, nemligen de norrländska, och fortgår sedermera söderut långs med östra kusten samt vesterut i de län, som Höra till Svealand; för öfriga delar af riket torde faran för fiendtligt infall först sednare inträda. db) Spridningen försiggår, för så vidt möjligt är, häradsvis, samt efter den grunden att 3 gevär beräknas komma på hvar hundrade invånare inom häradet, c) Gevären förvaras till en början inom närmaste regementes förrådshus eller kompanis trossbod, hvarest en viss dag i månaden under sommaren en person finnes tillstädes, som kan utlemna gevär åt dem, som önska köpa sådana. d) Ett dylikt gevär må till ett pris af 5 rdr rmt kunda utlösas af en hvar, som genom öfverbefälhafvarens intyg kan styrka sig vara medlem af sådan ETERN inom häradet, som ingått på K. M:tsförordning af d. 8 Mars 1861. e medel, som erhållas genom gevärens försäljning, skulle användas till bestri ande af kostnaden för deras TEA transport, vård och utlemnande, så att staten deraf ej tillskyndades någon särskild utgift. De gevär, som möjligtvis ej försåldes, vore i alla fall till hands, ätt vid utbrottet af ett krig utdelas till befolkningen. Då genom skarpskytterörelsen, en mängd personer underkasta sig en betydligt större värnepligt, än den genom lagen föreskrifna, synes mig icke obilligt, om, der så möjligtvis ske kan utan hinder för uppfyllandet al medborgarens törpligtelser mot det allmänna, någon lättnad i nämnde värneplikt kunde ega rum. Denna lättnad kan dock sannolikt icke komma i fråga för dem, hvilka redan exercerat beväring eller utträdt ur beväringsåren. Men för dem, som ännu cj uppnått beväringsåren, skulle den kunna åvägabringas derigenom, att de under vissa vilkor befrias från beväringsexercisen delvis eller helt och hållet. Man bör dock ej glömma, att staten hår rättighet att fordra, det hvarje medborgare bör innehafva ett visst mått af militärisk färdighet, som gör honom lämplig att deltaga i landets försvar; jag återkommer derföre till min ofvan yttrade åsigt om önskligheten deraf, att skarpskytteföreningarne sinsemellan öfverenskommo om en gemensam öfningsplan, genom hvilken åt medlemmarne meddelades åtminstone så mycken militärisk färdighet, som kan förvärfvas vid beväringsmötena. Derjemte får man ej heller förgäta det stora mål skarpskytterörelsen hår i sigte, nemligen nationalbeväpningen. Det ir med afseende å nämnde omständigheter, som jag vågar föreslå; 4:0 att, så vida skarpskytteföreningarne öfverenskomma om gemensam öfningsplan och denna at K. M:t gillas, Peväringsekyldig, som vid beväringsmönstring genom befälhafvarens intyg styrker sig året före det, då han skall exercera, hafva tilllört skarpskytteförening och der genomsått de öfningar, som vid första beväringsmötet förekomma, må från detsamma varda befriad och genast insättas i andra beväringsklassen; samt att beväringsskyldig, som på ofvannämnde tt styrker sig tvenne är hafva tillhört skarpskytteförening och der genomgått de öfningar, som vid båda beväringsmötena förekomma, samt derjemte kan bevisa sig innehafva eget krigsdugligt gevär af modell som begagnas af den skarpskytteförening han tillhör, må från båda beväringsmötena varda befriad. Sådant är det understöd jag, å ena sidan med iakttagande af sträng sparsamhet med statens medel, å andra sidan med hänsyn till skarpskytteföreningarnes mest trängande behof, tänkt mig att staten skulle lemna dem. Det a belopp, hvarje skarpskytt uppoffrat tillanskaffande af gevär och Förr AR för skjutbanor, exercislokaler, . instruktörer och ammunition m. m., kän säkerligen beräknas till 150-rdr rmt, hvilket, om man antager samtlige hittills officielt inregistrerade skarpskyttar till närmare 6000 persoher, representerar den ganska betvdliga sum