————————————————-—— --— Qa-see ro — — -——.X. ;———————Q zZ22AA XC Ä ———z---— ss —— —-————— — — —— — — — — —Å— v— vevvmeummevevveneewewemess —————— . . ---—-—-— — —N-N DH ——n———-xx;-.—! zwf720v0v—mN.(MV OH mw— nn—-—— .— ?zx --m— AA —rvvv— RR RR ga Man Mor så ohia LoOncon kallas par preferenee verldsstaden, och hvar och en som besökt densamma nödgas erkänna, att deri icke ligger någon öfverdrilt. På ingen anaan plats torde samlilvet vara så skiftande, mångartadt och kompliceradt som här, der hvarje nation, hvarje tungomål, hvarje samfundsklass och bvarj: förmögenbetsvilkor äro representerade inom den enorma massan af.3 millioner inbyggare. Det är väl sannt, att dessa millioner hafva 340,000 hus att bo i, jernvägar öfver och under husen samt 12.000 gator att röra sig på, och att den plats, på hvilken de koncentrerat sig; sträcker sig en och tvätredjedels svensk milien riktning och i en annan en och en half. Men utrymmet är dock detta oaktadt snarare för inskränkt än tvärtom; allt bildar en enda sammanhängande labyrint af gator och hus, och hvarhelst man kommer, äfven på mera aflägsna platser, är der ett hvimmel, som om manniskor för hvarje steg växte upp ur marken. BSorlet och bruset från den ena dagen hinner knappt att dö bort ionan en ny dags äflan låter höra sig; ty denna jätte bland städer sofver aldrig med mer än ett öga i sender, och äfven om söndagen, då allt ända till kassakistans gångjern hvila, är stillheten endast en orolig slummer. Det är således naturligt, att de förhållanden, som skola kunna för en längre eller kortare tid i någon märkbar mån förändra Londons fysionomi, måste vara af ovanlig beskaffenhet. Det fordras dertill en idt, en utomordentlig tilldragelse, som sätter massorna i rörelse, eller ett tillopp af hundratusentals främlingar, som kommer menniskoströmmen att något svälla upp ötver den vanliga nivåen, och ett sådant inflytande utöfvade onekligen verldsexpositionen. Man märker det alltför väl nu sedan strömmen sjunkit tillbaka, synnerligast när man färdas fram åt den stora stråkväg som förer till expositionen. Här äro rörelsen och trafiken tillräckligt lifliga för att öfverraska en hvar, som ej är Londonbo; men de tusentals kabbar och eleganta ekipager, som der under högsommaren trängdes i fyroch femdubbla rader, bafvalemnat rum för packvagnar, och den odrägliga svärmen af indutririddare och affischörer, som skreko en öronen falla, hafva dragit till en annan marknad. Bland det myckna som expositionen framkallat i sitt omedelbara grannskap är en hel rad -stätliga hus, en storartad internationel basar, en så kallad ?Gospel Hall?, der under expösitionstiden dagligen predikades för allt tolk, och en bibelbasar, der den heliga skrift på åtskilliga språk utdelades ratis. Men predikan har nu tystvat och bibelutdelningen inställts. Expositionsbyggnaden sjelf företer till sitt yttre en betydhg kontrast mot hvad den nyligen var. På flera ställen har man i murarne öppnat stora cacherade portar, genom hvilka railspår teda in i byggnaden, och kranar äro anbragta för att befordra de många tunga metalloch marmorbiocken till de packvagpar, som rundt omkring belamra trottoirerna. Ännu större är förändrimgen inom lokalen. Väl stär ännu hufvudskeppet med sina trofer temligen crördt; men under de sista fjorton dagarna hafva sidogångerne dels blifvit af exponenter och köpare utplundrade, dels under pågående inpacknirg försatta i den kaotiska oreda, som crinaT om dagen före julafton. Huru annorlunda för två, tre: månader tillbaka, när expositionen stod på sin höjdpunkt och 40 åa 50,000 personer dagligen hvimlade under de höga dömerna och de glasbetäckta Scourten. Hvarje land, hvarje race, hvarj. färg, hvarje samhällsklass var representerad, och de mest olika länders nationaldrägter om hvarandra bildade en modeplanche, der färger och former i oupphörlig rörlighet skittade som vyerna i ett kaleidoskop. Redan detta var vid en öfverblick från gaderierna i och för sig sjelit en exposition ul den mest pikanta och egendomli;a art, för at j specielt tala om de qvinliga skönheter af allv typer, som med sina blixtrande ögon fördunklade fjellva Ko-hinoor4, För den, som älskade at studera den böljande fulknassans sätt att röra sig och fördrifva sin dag inom 3xpasitiouen, voro d: mångfuldiga pikanta grupper Och komiska eituationer, som ölverallt presemerade sig, al icke mindre intveseoa, Språktörbistripgen var derjemte verkngen babylonisk och jemförlig endas. med ton. förbistringen mellan de uvdratola pianos, orglar och andra instrumenter, som i alla ristningar läto höra sig i fullkomligt oberoende af hvarandra. . Då det stora Hertalet af besökande voro engelsmän är emellertid klart att det engelska elementet i ullt var öfvervägande, och att då också den engelska matsäcken var ;väl representerad. En välsignad appetit har man nemligen härtill lands; och blend de mest vanliga scenerna voro att familjgrupper lika ogeneradt som hade det varit i gröngräset under ettskogs:arti bredde ut innehållet af sina matsäckar och förplägade sig af hjertans grund. Medän master sjelf var sysselsatt att draga korken ur den oundgängliga stoatbuteljen, bet sig mistress in i en smörgås, som räckte från ena örat till det andra. Här stötte man på ett kompani soldater, som uppmarscherade för att strategiskt sk: ffa sig en poiut de vue af expositionen; här gå hela gosseller flickskolor behörigen vallude ar sina respektive lärare och guvernanter, och der åter sågs en välgödd gentleman, som slagit sig ned på en bänk för att hvila ut efter den kroppsoch själsansträngande examineringen af expositionens Sunderverkt; och råkat att slumra in vid den milda musiken af en 4000-pipig orgel med några pukor och en larmtrumma. Han hade måhända nyss dinerat; biffen var ännu ej behörigen digererad; matsmältningsapparaten behöfde ostörd verksamhet. Ej underligt således om a