Madame Malibran var ej den enda ryktbara personlighet, hvars vänskap Ole Bull lyckades vinna i Bologna. Vid konserten voro äfven prinsen och prinsessan Poniatowski närvarande och inbjödo honom till Florens, hvilket var det sista för honom behöfliga steget till det konstnärsrykte, som sedan var befästadt. Då vi sålunda sett konstnären stiga till ärans, ryktets och lyckans höjd, vilja vi ej uppräkna alla hans triumfer, utan försöka att framställa de musikaliska principer, efter hvilka han handlade, och de medel, hvilka han begagnade för att genomföra dem. Hvad var egentligen hans mål, och huru sökte han att uppnå det? Vi hafva hört omtalas hans utomordentliga färdighet, de underbara konstgrepp han begagnade, den förvånande effekt? han frambragte, och vi ledas till den frågan: Voro dessa konstgrepp och denna effekt målet, hvarefter han sträfvade, eller voro de medel till attuppnå målet? Jag svarar: de voro medlen att uppnå elt mål, och detta: mål var att i musik återafva. den oetiska. skapelse, som, kallas Huldran. Man skall bedja mig förklara hvad Huldran är, icke blott säsom en folksägen, utan ock såsom. en poetisk symbol. För att kunna göra det, måste jag erinra om att från nordens berg, skogar och dalar utgick det folk, som eröfrade halfva verlden; att ur deras kärlek, uppoffring, stolthet och mod uppkom chevaleriet under söderns himmel; att deras kraftfulla händer och längtande själar skapade den götiska byggnadskonstens mästervezk, och att deras blod rinner i Europas stoltaste adels ådror. Emellertid qvarstannade hufvudstammen af detta folk i-sittland, der de hade att strida emot ett hårdt klimat, emot skogens vilddjur och emot hvarandra i ständiga tvister, och der de ej hade. annat ut: tryck för sin längtan, sitt hopp, sin stolthet, sin glädje och sin smärta än sång och musik. Liksom stundom blifvande purpurklädda konungar doldes i odalbonden,; som sände sina söner ut i vikiog?, så döljer, sig en obeskriflig höghet och Ånvkänslig et i nor