enta Staterna skulle der hafva bättre framgång, om de beskyddades och hjelptes af en vän och landsman. Han återvänte såle des 1852 till Nordamerika och köpte sig en landsträcka af 125,000 acres vidd, omkring Susquehannas stränder, dit snart huns dradetals af hans landsmän sämlades från Missouri och den fjerran vestern; Skog fäll. des, land röjdes, kyrkor, boningshus och skolhus uppbyggdes, och allt gick förträffligt; men en vacker morgon underrättade man Ole Bull, att den verklige fören till landsträckan önskade se honom. Han hade köpt landet af ett kompani, som visade sig bestå af idel bedragare, hvilka i sina fickor stoppat största delen af Ole Bulls välförvärfda förmögenhet, och han hade inkräktat en del af ett område, som tillhörde mr George Stewardson, en qväkare, som, ehuru hederlig och anspråkslös, ej kunde samtycka att uppgifva hvad som var hans lagliga egendom. Bull började en rättegång mot bedragarne, men denna process blef en sam, som närde sig af hans hjerteblod4: an måste taga sin violin och spela för bröd, medan hans motståndare förde rättegången med hans egna penningar. Ned tryckt af sjuklighet och bekymmer reste han från stad till stad, från Newyork till San Fransisco, På denna resa spelade han nästan hvarje afton, och samma dag. som hans engagement i den sednare staden tog slut, dukade han under för gula febern. Hans starka natur segrade dock öfver sjukdomen, och med sin okufliga kraftfullhet lyckades han att uppfylla alla de förbindelser han emot sina landsmän åtagit sig. Dertill aftvang man bedragarne sedonneta nägra tusen dollars. Sedan Ole Bull uppgifvit sin kolonisationsplan, egnar han sig helt och hållet åt konsten. Han tillbringar vanligen sommaren på sin egendom, en vacker ö i Norge, och reser om vintern till södern — dit sjöjungfrun oupphörligt kallar den nordens son, som ep gång lyssnat till hennes lockande stämma,