fr Lovens motion om les ar fe rättighet till jordafsöndring understöddes af fleratalare, så: som hrr Ödmansson, Muren, Carlen och Ekiman. Vilkoret för att få en besuten och välbergad befolkning vore just att hvar och en hade en, om ock aldrig så liten jordlapp, en om ock aldrig så liten stuga, som han kunde kalla för sin. , Detta vore isynnerhet vigtigt i grannskapet af städerne, der en så stor del af befolkningen hör till den arbetande klassen. Remitterades till lagutskottet. Hr Ljungbergs motion om tillsättandet af ena generalinspektör för elementarläroverken ansåj af hrr Widell, S. Trägårdh och Alander opraktisk. Hr Ljungberg hade väl tvekat mellan att föreslå en öfverstyrelse eller en inspektör. Rikets ständer hade vid föregående riksdagar sjelf begärt anställandet af sådana inspektioner. För öfrigt hade tal. mera tänkt sig honom som reformatör än inspektör Såsom det nu är, händer det ofta att eforus och öfriga som öfver läroverket ha inseende sakna den nödiga pedagogiska bildningen. Hr Carlens motion om rättighet för domare att, då så nödigt pröfvas, skilja förmyndare från dess uppdrag såsom sådan, understöddes af hrr Cygneus och Kistner samt af hr Dahm, som helst önskade att myndlings medel måtte placeras i bankerna. Hr Ditzingers motion om anslag åt instruktörer för exercis i skolorna understöddes varmt af hr Blanche. Hr Ridderstad trodde att denna befattning skulle kunna öfvertagas af gymna-tikläraren. Hr Beronii motion i afseende på skjutsskyldighetens öfverflyttande från borgerskapet till alla Falu stads invånare understöddes af hr Schenström, men mötte motstånd af hr Swartz, som ansåg den öfverflödig sedan städerna fått kommunalstyrelse, samt af hrr Gahn och Swartz. Bondeståndet. Bland de motioner, som till behandling förekommo, föranledde enaf Pehr Eriksson från Gefleborgs län, om upphörandet af alla enskilda banker vid nuvarande oktrojers utgång, en längre diskussion. Östman från Westernorrlands län förordade motionen, anseende privatbankerna numera obehöfliga, emedan riksbanken nu kan vara i stånd att ensam fylla behofvet af rörliga kapitaler. C. A. Larsson från Östergötland. Yttrade att privatbankerna äro af behofvet påkallade just emedan riksbankens kapitalbelopp är för ringa för den allmänna rörelsen. Detta behof hade äfven framkallat dem. Ansåg vådligt att indraga dem, emedan derigenom en strypning i den allmänna rörelsen skulle törekomma och föranleda till värre skrik än det som nu höjes mot privatbankerna. Kunde således icke för någon del gilla motionen. Pehr Pehrsson från Wermland ansåg, i likhet med C. A. Larsson, att privatbankerna alltförväl behöfdes, så länge riksbanken icke förmår åstadkomma tillräckligt många filialafdelningar i landsorten. Önskade derföre privatbankernas qvarstående tillsvidare och att, vid sidan af desamma, filialbankerna måtte uppväxa och slutligen uttränga dem. Istman erinrade om att han yttrat, det han först numera ansåg riksbanken i stånd att fylla rörelsebehofvet och att det således funnits en tid, då privatbankerna voro gagneliga; men di:nna tid vore nu förbi. Jonas Andersson: Om riksbanken kunde sägas fylla rörelsekapitalet, skulle han vara den första att utdöma privatbankerna. Man har likväl ansett dem behöfliga, och de blifva det ju merindustrien utvecklas och bankens rörelsekapital derigenom blir alltmer otillräckligt. Filizlafdelningarne göra visserligen nytta inom de orter der de finnas; men endast i och för kreditiver och depositioner, hvaremot de icke i det ringaste öka rörelsekapitalet. Man må säga hvad man vill om privatbankerna; men de behöfvas intilldess riksbanken, förmedelst en fullkomlig reorganisation, kan komma i tillfälle att göra privatbankerna obehöfliga; att nu deremot indraga dessa sednare, skulle vara att åstadkomma ett strypningssystem, farligt för den allmänna rörelsen. C. J. Svenssen betviflade föregående talares uppgifter om filialbankerna. Ansåg, liksom motionären, privatbankerna skadliga; föreslog deras förändrande till filialbanker, om de nödvändigt skola finnas, och genom hvilken förändring icke allenast den enskilde skulle komma att njuta vinsten af privatbankernas behållningar. Anders Pehrsson från Örebro län och August Andersson från Östergötland yrkade båda afslaj f motionen, anseende privatbankerna obehöfiga för den allmänna rörelsen. Med dessa talare instämde Håkan Pettersson. Mengel. Vid trenne förgående riksdagar hade motion blifvit väckt i denna riktning. Diskussionerna derom och klagolåten derunder) hade vid dessa tillfällen varit desamma, och resultatet hade äfven blifvit lika vid dessa tillfällen, nemligen afslag på motionerna. Det fordrades likväl att med en viss uppmärksamhet följa bankväsendets gång, för att kunna yttra sig i denna fråga, och förmodade talaren att man med en sådan närmare insigt i penningeväsendet skulle komma derhän, att privatbankerna; hv.!ka fylla det rörelsekapital, som riksbanken ej ensam förmår åstadkomma, äro af stor nytta för landet. C. A. Andersson erhöll åter ordet och yttrade: Man har visserligen sagt att privatbankerna numera äro obehöfliga; men likväl utan att bjuda skäl för sig. Vidare har man talat .om att privatbankerna utsuga riksbanken; detta kan likväl icke ske på annat sätt än genom den lättare möjligheten att inom privatbankerna erhålla lån; men man har dock icke hört talas om att riksbanken haft någon svårighet att få sina kapitaler ut i rörelsen. Hänvisade i öfrigt till den låga ränta privatbankerna räkna sig till gode på de utlånta kapitalerna. Pehr Nilsson: Privatbanker hafva varit, äro och komma att blifva behöfliga så länge riksbanken är fotad på närvarande grundval; men då denna bank onekligen bör uppfylla hvad man af en riksbank har rättighet att fordra, är det rikete ständers pligt att arbeta för riksbankens organisation på ett sätt att privatbankerna blifva obehöfliga. Medgaf att genom privatbankerna ofta för stort antal sedlar utsläppas i rörelsen, hvarigenom egendomsvärdet stiger och en kris lätt uppstår; men vid en sådan indraga dessa sistnämnda banker till en del sina sedelstockar. are samla de kapitaler, hvilka när som helst kunna utbytas mot riksbankens klingande valuta och denna derigenom lätteligen ur lang det. Ansåg motionen icke sakna skal. Flera ledamöter instämde med denne talare. Matts Persson från Stockholms län tillkännagaf sig vara af samma joigt som föregående talare. Anförde såsom ett skäl mot privatbankssedlarne; att en landtbrukare snart sagdt tving:s att emottaga dem som betalning för en vara, under det de deremot icke emottagas vid kronoutskyldernas betalande. Trodde dock att motionen icke ha, minkan stolmt fir cimgee tt da omm tala. för