ten, genom inrättandet af norska teatern och musikalieka akademien, Vid den sednarc undervisas i både klassisk och nordisk musik, under den omsorgsfulleste ledning, med det mål i sigte, att småningom genom er fulländad klassisk form föra nordens sköns melodier till alla nationers öra och hjerta. Ole-Bullkar haft den tillfredsställelsen att se sitt exempel efterföljdt, och flera dylika skolor inrättade i Norge, till hvilkas förestående habs elever ifrigt eftersökas, Jag ämnar icke upphöja Ole Bull på någon annan konstnärs bekostnad, men jag tror mig hafva rätt i det påstående, att man sällan träffar en musikaliek artist, ur hvars instrument musiken -så strömmar liksomaf ögonblickets ingilvelse, utan beräkning utan betänkande, som så friskt och kraftigt talar tillvåra känslor, hos hvilken den egna individualiteten så sammansmälter med tonerna. Ole Bull är en ifrig politiker och en nitisk norsk patriot. 1538 blef han presenterad för konung Carl Johan, som ej tyckte Om norrmännen, emedan de bestämdt mot satte sig hans önskan att förena Norge med Sverge under en och samma styrelse. Hans Maj:t gaf vid tillfället luft åt sina känslori detta afseende, hvarpå Ole Bull rätade upp sig i sin fulla längd och svarade: XSire, jag har den lyckan att vara norrman!4 Konungen blef något förvånad, och under en mihut fäste sig hans örnblick med vrede på talaren; men i nästa ögonblick smålog han och sade: Godt, godt, jag känner er nog ocher fördömda envishet!4 Sedermera gaf han: Ole Bull: wasaorden och visade sig sländigt såsom en vän till konstnärn. Ole Bull liknar emellertid i sin politik skottarne, om kvilka man säger att dei London äro afejorda )atrioter, men. missnöjda hemmå.isitt land. Vid sitt första besök i Nordamerika uppstod hos Ole Bull, som betogs af den ulsigt till frihet och välmåga, hvilken vid denna tid tycktes vänta den då uppväxande generationen, den tanken att de norrmän. som emigrerat till För