Aftonbladet – 21 november 1862, sida 3

beta. Det påstods då att vid gästabud kunde en dansk besegra en engelsman, men blef i sin ordning öfvervunnen af en norrman, som deremot blott ansåg isländaren som sin öfverman. Ju lägre maa kom på samhällets trappa, desto mer tilltog böjelsen för starka drycker; ju högre man steg deremot, ju finare och behagligare var sällskapslifvet, och der möttes man blott af Bacchi kransar och vinrankor, ej af hans stojande glädje. Ole Bulls föräldrar och slägtingar tillhörde de förnämsta familjerna i staden. Hans farmor var syster till skalden Edvard Storm, författaren till Sinclairs-visan ). Hans far, Johan Storm Bull, var den ryktbare kemisten Tromsdorffs lärjunge. Hans mor, som var af en gammal holländsk familj, Gelmuyden, hade fyra bröder, af hvilka tvenne voro officerare i armån, en vid flottan, och den fjerde, som först varit köpman, blef sedermera förläggarr för staden Bergens enda tidning. Alla familjens medlemmar voro ovanligt musikaliska, särdeles den sistnämnde morbrodern, hvilken en eller två gånger i veckan med sina middagsbjudningar förenade qvartett-soirbert, då Haydns, Mozarts, Beethovens med fleras kompositioner uppfördes. Vid dessa till-. fällen var ofta den lille Ole en uppmärksan åhörare. Sittande i en vrå, inhemtade han ovetande konstens reglor — vi sade ove-. lande, ty han ansåg musik icke såsom fram-. bringad af de spelande, utan af instrumenterna sjelfva, som han tyckte jubla, klaga, strida och försona sig af egen kraft och vilja. Denna uppfattning härrörde förmodigen till en del af de sagor han hört af sin armor, en gammal fru, som trodde på ström) Om den skottske öfversten Sinclair, som med 1000 man landsteg i Norge och der blef slagen af norrmännen.