RIKSDAGEN. Hr Blanches motion i borgarestånd angående understöd från stater sida för skarpskytteföreningarne. Vi återgifva här nedan det hufvudsakli innehållet af denna motion, hvilken, enli hvad vi förut omförmält, ganska fullständi; utreder skarpskytterörelsens karakter oc bestämmelse samt ådagalägger hvad soi kan anses mest oundgängligt att från stater sida åtgöra för att understödja rörelsen oc gifva åt densamma den för fosterlande trygghet mest ändamålsenliga riktning. Mc tionären inleder sin framställning sålunda Då jag nu går att framlägga ett förslag ar ående understöd från statens sida för det foste ändska sträfvande, som under namn af skar, skytterörelsen åsyftar att förbereda en allmä folkbeväpning i Sverge,, må det först tillåta mig att meddela huru enligt fleras omdömer skarpskytteföreningarne böra och kunna med verka till fäderneslandets försvar. Sverge innehar i de europeiska staternas kret den ärofulla bestämmelsen, att i högsta norde vara Europas förpost mot den ryska kolossen fortgående påtryckning mot vestern. Men denn bestämmelse jemte värnandet af egen sjelfstär dighet pålägger Sverge, som eger ett ringa anta invånare, kringspridda på en stor yta, större up offringar för sitt försvarsväsende, än de flest andra länder med mindre blottadt läge. EJDe måttgifvande omständigheter, som bestämm s:orleken af ett lands krigsmakt, äro af tregge handa beskaftenhet, nemligen: landets tillgårgar dess belägenhet och den väntade fiendens styrka På alla tre måste afseende göras. De flesta eu ropeiska stater underhålla i fredstid, då tillgån garne i främsta rummet böra afses, ungefärligei 1 procent af landets befolkning såsom ståendc arm. Äfven Sverge, som för närvarande räk nar nära 4 millioner invånare, underhåller samm: rocent, nemligen omkring 40,000 man, hvara! 000 för landoch 7000 för sjöförsvaret. Men när krig tillstundar, då göra sig äfven de båda andra faktorerna gällande och då ändra: förbållandet. Då kunna de stora staterna nöj sig med en ringa tillökning af procenten, fräår 1 till 1., högst 2 procent af befolkningens nu merär, och likväl erhålla tillräckligt antal kri gare, och detta icke allenast för försvar, utar äfven till anfall. Men för de mindre staternö räcker denna procent icke till, isynnerhet om landets utsträckning och fiendens öfverlägsenhet äro mycket stora, 2, 3, ja till och med 4 procent af befolkningen måste då utgå och strida för fä derneslandets sjelfständighet — det första oeh igtigaste vilkoret för statens bestånd — och detta äfven om tillgångarne ganska hårdt skulle anitas. Motionären anställer här en jemförelse mellan hvad andra länder och hvad Sverge kunna åstadkomma genom enahanda tillökning i armåns styrka, beräknad i viss procent af invånarnes antal, samt visar derefter genom en uträkning af de för handen varande tillgångarne i stam och beväring, att den i första linien disponibla försvarsstyrkan, eom enligt nuvarande mobiliseringsplan blott utgör 50,000 man med 63,000 man beväring till ersättningstrupper, genom intagandet i stammens leder at ett större antal beväring möjligtvis skulle kunna ökas till 70,000 man, med en tillgång på ersättningstrupper af minst 3,000 -man. Han fullföljer derefter: Men äfven dessa 70,000 man torde få mer än tillräcklig sysselsättning med att motstå fiendens 100,000. Och skola de kunna göra det med någon framgång och med någon förhoppning att slutligen förmå utdrifva fienden ur landet, så måste hans öfverlägsna massor genom någon annan åtgärd splittras och förminskas. Detta kan ske medelst en väl ordnad landst.rm, bestående af ett visst antal åldersklasser, efter utträdet ur beväringsåldern samt utgörande den tredje beståndsdelen af landets försvarsstyrka, då stående armen och beväringen kunna betraktas såsom len första och andra. Medan den af beväringen anderstödda armen ombesörjer landets mobila förvar, öfvertager landstormen det lokala och skyc lar befolkningen mot fiendens ströftrupper. Melan den aktiva hären sysselsätter de fiendtliga ufvulmassorna samt för detta ändamål efter bevf fördelas eller koncentreras samt förflyttas till le lämpligaste punkterna öfver hela riket, skall andstormen på hvarje ställe dit fienden i minIre afdelningar inrycker, utföra folkeller gueilla-kriget. Den bör aldrig ställa sig i vägen ör fiendens hufvudmassor, utan vänta tills dessa asserat, samt då rikta sin verksamhet mot fienlens flank, rygg och förbindelse-linier. Den bör ned öfverlägsen styrka öfverfalla smärre fiendtiga afdelningar, svagt eskorterade transporter ch föga besatta orter, förstöra och spärra vägar, jesätta af naturen starka pass, samt på allt sätt. lindra och försvåra utförandet af alla fiendtliga mordningar, t. ex. lifsmedels och kontributioers indrifvande m. m. d. I Genom sin talrikhet och allestädes befintlighet lir landstormen af största vigt vid ett försvars-: rig. Och om af densamma äfven blott den del, om råkar i omedelbar beröring med fienden, kommer i verksamhet, så tvingas fienden dock enom mängden af småafdelningar, som bestänligt äro färdige till anfall, att qvarlemna högst etydliga stridskrafter, hvilka härigenom urståndättas att verka mot landets aktiva armå. Denna le;emot behöfver ej splittras för en mängd småosteringar, utan dess olika afdelningar kunna lltid hållas koncentrerade, hvarigenom dess förvarskraft betydligt ökas. Sådan är den kraftiga medverkan landtstormen an skänka försvaret, och mera får man ej heler fordra af densamma, såvida man vill hålla