Aftonbladet – 21 november 1862, sida 2

ning jag bär till mig sjelf och till mitt äro fulla namn. Jag efterskänker gerna allt hva jag gjort och allt hvad jag lidit för ert bä sta. Professor Lecomples enka tar hvad son henne med rätta tillkommer, sir, och hor tar ingenting derutöfver.t Medan hon sade dessa ord tycktes spårer efter den svåra sjukdomen för ögonblicke försvinna från hennes ansigte, hennes ögor lyste af elt starkt, inre ljus, hela hennes varelse värmdes och lifvades genom känslar af den vunna segern — en trefaldig triurf. ty för det första hade hon vunnit sitt mål för det andra hede hon fått prisa sin oegen nytta och slutligen hade hon, på samme fond som Magdalen, kunnat visa sig lika ögsinnad och sjelfförsakande som denna. Då ni åter har lugnat er, sir, så skola vi gå vidare. Låt oss nu vänta en liten stund.4 Hon lät honom återvinna sitt lugn, och sedan hon först hade läst i konceptet, dikterade hon den andra paragrafen på följande sätt: Jag gifver och testamenterar åt madame Virginie Lecompte — enka efter professor Lecompte i Zirich — en summa af femtusen pund, med frihet för alla legala expencer. Och då jag gör detta förordnande, så önskar jag få anföra, att jag icke blott härmed uttrycker min egen förbindelse för madame Lecomptes tillgifvenhet och trohet under de år som hon har förestått mitt hus, utan jag anser mig äfven utföra min aflidne faders afsigter, hvilken, såvida han icke hade dött utan att hafva gjort något testamente, i sitt förordnande skul!e hafva godtgjort hennes tjenster med en lika-stor summa som den jag nu anslår åt henne. Har ni ekrifvit de sista orden, eir?4 tJa,S