INTET NAMN). Ar WILKIE COLLINS. Det är ni som bör skrifva, sir?, sade mrs Lecount. De medel,som böra vidtagas till befrämjande af er säkerhet, måste helt och hållet ugå från er sjelf. Jag föreslår mr Noel — och ni beslatar. Besinna nu först er ställning, sir. Hvad är först och främst af nöden? Jo helt enkelt följande: Ni måste tillintetgöra all fördel som er hustru skulle vinna genom er död, och detta sker förme: delst ett annat testamente.4 Han nickade ifrigt till tecken af bifall: hans kinder fingo färg och hans blinkande ögon lyste af ondskefull förnöjelse. Hon skall inte få ett enda öre, sade han hviekande till sig sjelf — nej inte ett enda öre!,, Då ert testamente är uppsatt, sir, fortfor mrs Lecount, så måste ni anförtro deti händerna på en säker person — icke åt mig, mr Noel, jag är blott en tjenare. Och sedan då testamentet är i säkerhet, och då ni sjelf är i säkerhet, så bör vi skrifva hit till er hustru. Säg henne, att hennes nedriga eri ör upptickt — säg henne, att ni har gjort ett nytt testamente, som lemnar henne utan en skillings förmögenhet vid er död — säg henne med rättmätig harm, att hon aldrig mer kommer att sätta sin fot inom edra dörrar. Tag er blott denna ton, och det är då ej längre ni som beror af er husiru, utan det är hon som är i ert våld. Becagna er af er magt, sir, med lagens tillSe A. B. n:r 154, 155, 157-459, 161—-164, 166—175, 177, 179, 1381—184, 186, 188, 189, 191-—194, 196—212, 214—216, 218, 220, 22, 225, 226, 228, 232—234, 239-241, 245, 27, 249, 251—254, 258, 261—268.