Aftonbladet – 20 november 1862, sida 2

i hans testamente. En vida djerfvare t.: än han skulle i hans nuvarande belige hafva känt sig i lika hög grad besvärad och förlägen som han nu gjorde det. I:n plockade bort den sista återstoden af fju:t från pennan och beslöt aft göra ett förtvitladt språng öfver afgrunden framiör sina fötter, och att af egen drift gå mrs Lecounts anspråk till mötes. Mitt förra teståmente vill jag nu ej tala om, utan endast det som jag är på väg att uppsätta, sade han med oro i sätt och röst. sPörst och främst, Lecoumtt. Han hejdade sig, stack den affjädrade skrifpennan i munnen, tuggade tankfull på den och sade intet vidare. Nå väl, gir? uppmanade mrs Lecount. Först och främst... Nå väl, sir?4 Först och främst bör jag kanske tänka på en donstion åt er? Han sade detta med en ängslig och fråvande röst liksom allt hopp om ett higcinnadt afslag äfven nu j hade öfvergifvit honom. Mrs Lecount skyndade dock att ntan ett ögonblicks dröjsmål upplysa honom förande denna punkt. Ja, jag tackar er, mv Noel, sade hon med en qvinnas sätt och ton, som icketackar för en ynnest utan blott erkänner emot.avandet af hvad som är hennes fulla rätighet. ; Han tog sig en bit till af pennan. Btora svetidroppar började synas på hans ranna. aSvårigheten ligger endast utiattbestämma dess storlek, anmärkte han. Er begråtne fader, sir, intöll. mrs Le:ount, Sörvervann. denna svårighet under sin sista sjukdom, som ni kanske erinrar er. CJag kan icke erivra mig något sådant, ade Noel Vanstone vresigt. (Forts.)