Aftonbladet – 20 november 1862, sida 2

något tvifvel dväljas i ert sinne, så ber jag er för all del lugna denna ovisshet genom att visa ert testamente för en jurist — ex professo. Men tillåt mig emellertid påminna er om att vi alla en gång skola dö, och att det försummade tillfället aldrig mera återkommer. Medan ni är herre ötver er tid, sir, och medan ännu edia ovänner icke ana att de äro upptäckta, så lyd mitt råd alt göra ert testamente.? Hon lade ett ark papper framför: honom, doppade pennan i bläckhornet och räckte honom den. Han emottog den utan att säga ett ord, det syntes tydligt att nå gonting plågade hans sinne. Ett vigtigt mål var dock vunnet. Der satt han med papperet framlör sig och med pennan ihanden, villig att på fullt allvar göra sitt testamente. tDen första fråga som ni har att afgöra, sirX, sade mrs Lecount, efter en hastig blick i formuläret, är val af testamentets exekutor. Jag har ingen önskan att inverka på ert val; hvad som kan synas mig passande är atl jag erinrar er om, att med elt klokt val menas valet af en gammal och bepröfvad vän, som ni vet att ni kan förlita er på.? Det skall väl menas amiralen, kan jag tro? sade Noel Vanstone. Mrs Lecount böjde på hufvudet. Nå väl, låt det då blifva amiralen? , upp: repade han. Det kunde tydligt ses att en tyngd hvilade på hans sinne. Äfven i den betänkliga ställning hvari han för det uvärvarande befann sig, låg det ej i hansnatur att emotjaga mrs Lecounts förståndiga och oegennytiga råd utan någon spetsfundig anmärkning. SÄr ni färdig, sir 25