Aftonbladet – 19 november 1862, sida 3

Dbranvin, lHvyareltet nan utvylte acn ernauna bränvinsbuteljen mot en annan, innehållande vatten, som han qvarställde under uppgift att straxt återkomma med penningar och hämta den. En dödgräfvare, hvilken lemnat den tilltalade försvar och nu var Honom följaktig, bad polismästaren låta nåd gå för rätt, enär den tilltalade vore en beskedlig menniska annars, men al sitt bränvinsbegär förledts till nämnde skälm stycke. Såsom målsegaren ej yrkade något ansvar, fick saken bero vid en varning. — Drätselkammaren i Lund har hos kammar rätten anhängiggjort balansmålet mot Lunds ma vistrat och hos konungens befallningshafvande begärt qvarstad -å magistratpersonernas lösören och löner, samt vidare hos hofrätten begärt er ny ordförande i magistraten, för att bekomma qvarstad i rådmannen Ripas fastighet, hvilket mål skulle förekomma inför Lunds rådhusrätt fredagen den 14 Nov. Hamburg den 19 Nov. Tidningarne Franco ech Patrlio påstå, at Ercgland agiterar för prins Alfreds kandidatur tti! Grekland. Tarin den 18 Nov. Parlamentet är öppnadt Rogeringen har framlagt äfven den sednaste 20tvexlingen. 4 ö UN de BLANDADE AMNEN — Ett npptäekt bedragareband. I början rf nästlidne månad blef en vexelmäklare i Pari: vid namn Abel utderrättad om att falska vexlar voro i omlopp i Brissel, och skyndade sig då att derom underrätta sina medbröder i Paris Största delen af dessa vexlar voro i en mr Pa scals nämn dragna på huset Goldschmidt i Frankfurt och lydde på 500 å 1000 francs. Den 16 Okt. infann sig hos mr Levasseur, en annan vexelmäklare 1 Paris, en ung man, som med stark tysk accent bad honom vara god och diskontera en större vexel, hvilken han derjemte förevisade. Denna vexel var just dragen af en mr Pascal på huset Goldschmidt i Frankfurt. Men vexelmäklaren, som blifvit varnad af mr Abel, sanade oråd, tog vexeln och, föregifvande att han icke hade den nödiga summan tillhands. bad han den unge mannen qvarlemna vexeln ch om en stund återvända för att-få penningar rör densamma. Den okände biföll detta och af ägsnade sig. Mr Levasseur begaf sig genast vill mr Abel för att med honom rådgöra om selelns äkthet. Redan vid första påseendet fann denne att sedeln var falsk och angat saken för en poliskommissårie, som derefter lät bevaka mi Levasseurs kontor. Då den okände sedermera visade sig, blef han genast arresterad och trots sina protester förd till polisvakten i märheten. Under vägen för sökte han komma på flykten, men fångades ge nast åter. Förhörd af poliskommissarien, förklarade den ange mannen sig heta D...; han var, sade han, tysk till börden och var stadd på resor för att se sig om i verlden ; han protesterade ifrigt mot sin arrestering, hvilken han benämnde olaglig. Icke desto mindre blef han wisiterad, och man fann i hans besittning. åtskilliga falska vexlar, mycket komprometterande anteckningar och andra papper samt åtskilliga guldringar m. m. Ryktet om denna arrestering hade hastigt spridt sig bland-de andra vexelmäklarne i Paris. och en bland dem infann sig i poliskammaren, medan den anklagade undergick ransakning. Han tillkännagaf att han ett par dagar förut haft besök af en person, som presenterat tvenne vexlar, den ena på 1000, den andra på 500 floriner. På den förra af dessa hade han i för skott lemnat 1200 francs. Denna vexel hade vefunnits vara falsk. Jag är nästan säker på att det var samme person som den anklagade. dllade han; men denne har ljust hår, och jag kommer bestämdt ihåg, att den, som besökte mig, hade brunt hår Då poliskommissarien hörde detta, gjorde har ett ryckande i den anklagades här och. fick dervid i handen en ljus peruk, artistiskt förfärdisad, och bedragaren stod der: ganska riktigt med brunt hår. Det var nu ej tvifvel om ati let var samme man som fått den falska vexeln på 1000 floriner diskonterad. Då han förevisade denna vexel, hade han sagt. att han skulle resa till Brässel och om fjortor lagar återkon ma för att lyfta återstoden. Till rrågad om det sätt, hvarpå han användt sam man, svarade han, att han lemnat 500 francs til! sin tjensteflicka, hvilken kommit till Paris på samma gång som han och. tagit in. på samma notell. -Poliskommissarien sökte reda på hotel et och fann att den anklagade derstädes, för sin hustru utgifvit den a som han i poliser xallade för sin tjenstflicka och hvilken försvunnit redan samma afton, somhan blifvit häktad Man fick ytterligare veta, att en ung man och en ung qvinna, hvärdera om några och tjugt år, åtföljt det första paret, samt att alla fyre ankömmit i förra hälften af Augusti månad. Poliskommissarien var nu öfvertygad att har var ett helt band förfalskare på spåren. Har fortsatte sina efterspaningar, hvilka bade der framgång, att han redan följande dag fångad: le öfriga medbrottslingarne, ew karl och trenne fruntimmer, alla från Tyskland: En undersök ding i deras hemvist medförde upptäckten af er hel förfalskareverkstad jemte alla de förnämstö badkirhösens i Europa AN ER på kal kerpapper, alla färdiga att utföras på vexlar. Såsom man ser, var detta ett högst vådligt sällskap. Poliskommissarien ansåg derföre, at le brottslige ej gjorde sitt första lärospån. Han atsräckte sina efterspaningar och erforsatt ev bokbindare inbundit en bibel åt en af de an slagade, i hvars ena perm han på begäran gjori ett slags gömställe, som doldes at ett på inner sidan tillklistradt papper. Bibeln fanns i de häktades bostad, och då görastället öppnades anträffades deri åtskilliga banknoter, urfjederså gar, sådane som tymmare och inbrottstjufva bruka begagna, och tjugoåtta små filar. Er trådrulle, :som en af de häktade bar på: sig, ble! derefter undersökt och befanns innelöllh ytter: ligare tolf urfjedersågar. — De fem brottslingarne blefvo derefter sända till fängelset. — Btt minne från fratsaänrens fälttåg iKina. Den 18Sept. 1860 under kriget i Kina hade 14 franska soldater det missödet att falla i ett kine: siskt bakhåll. Trots det hjeltemodigaste försvar måste de duka under för öfvermakten. :Beskrif ningar om den grymma behandling, de utstodo:. meddelades redan på den tiden; 8 bland dem omkommo af de outsägliga lidanden, de måstc utstå, och blott Göfverlefde fångenskapen. Bland dessa omtalar en fransk tidning en vid namn Jean Petit, hvilken under kriget tjenstgjorde vid kavalleriet, men nu slagit sig ned i sin födelsebygd, distriktet Villedien, der ban bor i byn Fleur6. Det var vid Tang-tschu han fölli kinesernas händer. Under striden -erhöll han 4 sabelhugg i hufvudet och ett hugg i venstra händen; med en yagatan afhögg. mån hans högra öra och ti!lfogade honom derefter ett djupt sår i sknldran Man band derna händer aph farser