Aftonbladet – 19 november 1862, sida 2

att det ifrågavarande ryktet i närvarande stund blifvit sa!t i omlopp, för att derigenom söka misstänkliggöra hr Björck hogen eller annan af boudeståndets ledamöter; att man deråt saulle kunna vinna någon tiltro; has den liberala majoriteten i borgareståndet, torde man näppeligen ha föreställt sig.1 Riksdagens första period — motionstiden — är i allmänhet föga fruktsam på beslut. Dess intresse ligger förnämligast deri, att man har tillfälle iakttega, hvilka frågor som skola efterhand komma till öfverläggning öch afgörande under en sednare period at riksmötet. De preliminära debatter, som alltemellanåt föregå motionernas försändande till utskotten, kunna visserligen understundom varaaf ganska stort intresse, men de lemna sällan tillfälte att lärå känna åsigterova i förhandenvarande ämne inom mer än ettriksstånd. Emellertid ha sländerna, undantagsvis, redan i dag fattat ett beslut af en viss vigt. Det rörer i sjelfva verket blott en formalitet, men en sådan som kan hafva ett icke ringa inflytande 1å ärendenas behandling. Tre stånd ha bifallit expeditionsutskottete; af frih. J. W. Stjernstedts motion föranledda f rslag, att alla inom riksstånden väckta morioner må särskilt till trycket befordras för att bland samtliga representanterna ut: delasii stället att de tillförene trycktes först i hvarje stånds )rotokoll, der de blefvo till: gängliga då högst få hade något skäl att om dem taga kännedom. Det är öfverflö: digt att påpeka vigten deraf, att hvarje motionär får på detta sätt tillfälle att för samtliga representanter fullständigt framlägga de skäl, på hvilka han stöder sitt förslag, och att följaktligen hvarje representant, som så önskar, får bättre tillfälle än tillförene att sätta sigin i förekommände ärenden. För: slagets genomförande innefattar en uppmun tran för dom, som ifra för framsteg, utticke genom ett misslyckande dåta sig afskräckas, utan alltid hoppas på att hvärje god sak ef: ter hand vinner mark. Detta förslag var nemligen väckt äfven vid förra riksdagen, men lyckades icke då vinna ständernds bifall..-Presteståndet-har-—anmärkom det i förbigående — äfven i denna sak represen: terat den stela konservatismen. j Lyckligtvis antyda flera motioner, just i dessa dagar väckta öch debatterade, att flera representanter fionas -som-ieke förlora -hoppet om den långsamt mognande öfvertygelsen och derlöre oförtrutet förnya förslag; som gång efter annan fallit, än på den stötestenen än på en annan. Således har hr Dalman förtjensten att äfven vid detta riksmöte sha framställt åtskilliga förslag till Tagreformer, som redan af den allmänna rättskänslan erkänts såsom goda och behöfliga och förenliga med den kulturståndpurnikt som vi uppnått, men hvilka allt hitintills strandat-på ett eller annat hinder. :Sådana förslag äro, bland andra, de om oäkta barns arfsrält efter moder och om bysättningstvån gets afskaffande. -Med afseende å sistnämnda förslag gjorde lir v. Koch i dag på riddarhuset ett försök att undanrödja den stötesten, som sednast förhindrade sanktion å ständernas beslut i ämnet, i det han före slog att ständernas fratmställning denna gång må blifva alternativ, så att de begära K. M:ts-bifall antingen till bysättningstvångets upphäfvande i-allo, eller ock med undanta: för hvad som angår vexelskulder, med af seende å hvilka af högsta domstolen yttrats betänkligheter, som föranledde sanktions vägran å ständernas vid sistlidne riksdag gjorda framställning. I borgareståndet har hr Renström ånyo bragt å bane det vid förra riksdagen genom en kongl. proposition väckta, men mot kort syntheten och-de inrotade fördomarne:hos en del af representationen strandade försla get. om räntans frigif ande. Hr Renströms förslag, som innehåller tvåalternativer, detena åsyftande räntans fullkomliga frigifvande, det andra dess frigifvande med undantag för inteckningar och förskrifningar på längre, tid. har i dag varit föremål fören ganska långvarig debatt inom borgareståndet. Det är öfverflö digt att nämna att de sunda, inom statsekono mien för längesedan till axiomer blifna åsigterna i ämnet hyllades af flertalet af dett stånds medlemmar. Det syntes i börjar också såsom skulle man endast. komma-at skilja sig i fråga derom, huruvida manbör de, såsom hr Carlen yrkade, fordra allt och. om det icke kunde ernås, hellre låta tillsvi dare bero vid. det nuvarande iillståndet, elle om man borde, såsom hr Wallenberg an såg rådligt, i betraktande af de fördomar och det motstånd man ännu hade att be kämpa, nöja sig med hvad hr Renströn föreslagit i andra alternativet af sin motion hvarigenom, enligt br Wallenbergs tanke redan en stor välgerning vore landets rö relse och industri beredd. Men det bega sig slutligen att motionen hade två afgjord. motståndare inom ståndet, bhrr Rydin oci undvalisson. Den förre: erkätde väl rik tigheten af priocipen om räntans frihet, mer sökte att genom en mycket rolig deduktio ådagalägga att landeis kapitalvärde skull genom dess tillämpning minskas med ingen ting. mindre än femtonkundra millioner rdr Den sednare önskade en fix ränta derför at Sverge var ett kapitallattigt land, men app lyste icke hvarken huru man skulle animer: kapitaler att draga sig till ett land, de: man försökte hindra dem från att gäll hvad de kunde, ej heller af hvad skäl ma icke heller lagbunde räntan vid 2 eller 3 procent, ifall man trodd t en i lag stad