Aftonbladet – 19 november 1862, sida 2

den förmögenhet som Michael Vanstones son i sin ordning hade behållit, lika hjertlöst som fadren före honom. Noel Vanstones tystnad yppade vältaligt den bekännelse som an blygdes att göra. Den förälskade dåren .hade utan tvifvel lagt hela sin förmögenhet: för sin hustrus fötter. Och denna flicka, hvars hämndtörstande, djerfva sinne hade trotsat alla Hibder — denna flicka, som icke ens vid kyrkdörren hade svigtat i sitt förtviflade beslut — hon hade isegrens stund blott itagit en del af den förmögerhet, som villigt bjöds henne, hon hade noga återtagit sin fars förmögenhet ända till sista skillingen, men likgiltigt skjutit ifrån sig de mänga tiotal af. tusende, som bjödes henne dessutom. För några ögonblick v.r mrs Leeount stum af öfverraskning. Magdalen hade aftvungit henne en förvåning, som hade en viss. likhet med. beundran, en känsla, som hennes fiendtliga sinne jä allt vis sfretade emot att hysa. Också hatade hon Magdalen med tiofaldig styrka ifrån denna stund. 4 Jag tviflar ingalunda påt, återtog hon etter en kort tystnad, ät mrs Vapstone anförde ypperliga skäl, hvarföre hennes bif vid er död skulle blifva hvarken mer eller mindre äa åftiotusen pund. Och på andra sidan är jag lika säker på, att ni, i all er frihef för mis-tänksanihet, den tiden fann skälen fullt: nöjaktiga. . Men: den tiden är nu förbi. Edra ögon äro öppnade, sir, och ni måste inse — lika klart som jag gör det — att Combe-Ravens egendom gick till alldeles den samma summan, som ni, lockad ef er hustru. tillförsäkrade henne i ert testamente. Är ri ännu i något fall oviss, rörande hennes bevekelsegrund, då hon gifte sig med er, -ä kasta en blick i ert testa mente, och der kan ni se den.4